i synnerhet Basels, att samtycka till dess fordringar, Landtdagens politik är strängare och dess intervention mera noggrann, hvad Neufchåtels angelägenheter beträffar; vi hoppas att den skall kunna hindra ett inbördes krig och tvinga partierne till en vapenhvila, men denna åtgärd är icke tillväcklig för att afgöra frågan. Den måste åtminstone afvika från det opartiska och rättvisa system den i Basels angelägenheter följt, bidraga till Preussiska partiets återupprättande och följaktligen icke bry sig om någotdera partiets önskningar, samt ingå i underhandlingar m:d konungen af Preussen, hvilkens diplomnatiska agent utan tvifvel redan protesterat mot de rörelser som upphäft hans suveräns rättighet till Neufchåtel, och begärt denna lilla stats erkännande som Helvetisk kanton. Emedlertid innebära icke dessa underbandlingar för Schweitz något oroande: Det har endast att befara hemliga tillställningar af Preussen och Österrike med anledning af Berns aristokrati; men vi tro icke att dessa gälla något emot landtdagens öppna bandlingssätt, hvilken i Berlin skall göra konungen af Preussen förslag om ersättning för berraväldet öfver Neufchåtel; ty om man rätt öfverväger saken, så förlorar Preussen icke mycket, och den diplomatik som tillstyrker denna afwgelse uppoffrar icke något intresse och ger icke anledning till någon afundsjuka, emedan Neufchåtels återförening med Schweitz endast har till syftemål att fullkomna systemet af dess erkända neutralitet.