Aftonbladet – 20 oktober 1831, sida 3

ETT ORD OM POLEN. (Ur Engelska Tidningen Morning Herald)! Polen har fallit ett försoningsoffer, åt de två stora Europeiska Staternas regeringar, hvilka äro medlemmar i den heliga Alliansen, Det lönar ej mödan att bestämma huru stor del af denna fega politik, hvilken i 1g:de århundradet stämplar Europa med vanära, faller Frankrike eller England till last; det är nog att veta, det så väl Frankrikes och Englands, som civilisationens och mensklighetens intressen ålade dessa begge regeringar, hvilkas brottsliga svaghet en gång skall bränmärkas af historien, som en helig pligt att rädda Warschau. Hvils ken triumf! då all ära: tillfaller de besegrade, äfven om Polen genom detta slag blefve kufvadt. För sex månader sedan stodo barbarernes oräkneliga horder för Warschau och hoppades att deras blotta åsyn skulle afskräcka Polackarne från motstånd. Desses mod togo barbarerne dock ur en sådan villa. Turkiets besegrate ilydde med sina veteraner för den föraktade fienden, och lagern af en dittils ofördunklad ära slets från hans hjessa; han dog obesjungen efter att ha förlorat 60,000 man i fruktlösa ansträngningar att ålägga Polen det odrägliga ok, som, dess ädla folk med förtviflgas kraft hade afskuddat. Ryska in trigner och förräderiet hos dess ärelösa anhängare i andra stater ha fullbordat hvad Ryska soldater fåfängt försökt. Sedan Diebitsehs död höljas Polska Generalernes rör relser, eller rättare sagdt overksamhet, i mörker; och en bemlighetsfull slöja hvilar öfver Warschaus inre tillstånd ända till desst intagaåde, hvilken endast tiden kan genomtränga.. Att elt vidt utbred: förrä deri legat till grund härföre, anse vi för så kert; redan ex gång förut ha vi strängt tadlat den sista Öfver-Gencralens Fabiustaktik, hvilken synes oss vara motsatsen af det sätt hvarpå man bordt föra kriget. Efter de lyckliga företag. i hvilka annhulr de