I följd häraf och då det är påtagkigt, att jemn tillförsel från landet af torrt bröd alla tider på året, samti både ond och got tid, ej kan. påräknas; då Spannmålshandlaren Lincks företag är af ingen nytta. för hufvudstadens innevånare och utan att tillskynda landtmannen någon verklig fördel, endast feder till intrång för Bagare-Embetet; och då jemväl I betraktande tages, att Bagare-Embetet i möjligaste måtto uppfyllt sina förbindelser i afseende på brödiillverkoingen och försäljningen inom --hufvudstaden, samt all om detta embhete förfördeJadt i otöfningen af dess yrke; blifver urståndsatt föilgöra sina skyldigheter; hufvudstadens innevånare, serdeles: de faltigar:,. skulle komma att vissa tider på äret sakna tillgång på bröd, får Collegium, med åberopande af de skäl i öfrigt, BagareEmbetel i dess uuderdåniga yttrande anfört, och i stöd at EB. K. Mits nådiga resolution d. 18 Nov. 4805 och EK. Mits nådiga skrifvelse till Kongl, Commerce-Collegium d. 14 Aug, 1523, hvarigenom vilkoren för salubageri-näringens utöfvande hår i gtaden kan stämmas, allerunderdånigst afstyrka nådigt bifall, till Spanomälshandlaren Lincks ifrågavarande ansökumg. Herr Öfverståthållaren har instämt med Embetsoch BygguvingsCollegium, och Commieice-Collegium har emot ansökningen endast åberopat, att varuförsäljuingen i hufvudstaden är delad mellan dertill privilegierade societeter. Sedan Öfverståthållaren hade afgifvit sitt atlåtande, har Sökanden ytterligare ingifvit nedanstående anförande: Till Kongl, Ofyer-Ståthällare-Embetet i Stockholm? Underrvättad det min hos K. Mit gjorda underdåniga ansökning om rättighet alt, i sammanhang med den mjöloch spannmålskandel jag idkar, äfven få försälja groft torrt bröd, blifvit till Kongl. OfverStåtbållareEmbetet remitterad, har jag sö:ctt mig böra i största ödmjukhet fästa Hr Baron och OfverStåthållarens uppmärksamhet på några förhållanden, ifrån hvilka, icke mindre än från det cegma intresset, jag hämtat anledning till ofvannämne de underdåniga ansökning. Det är bekant, att det torra brödet; emedan det fortare göhomtränges och upplöses af magsåften, är mera läitlsmält och hälsosamt än det färskå, och man bar derföre med skälansett det allmänna bruket af torrt bvöd;i Sverige, såsom en nationalfördel; byilken det är af så mycket större vigt att icke uraktlåta, som sädeskornet hos oss i allmänhet är mindre närande än under blidare himmelsstreck ; der anaun också har större tillgång på hvele. Icke dessmindre har det enskillta intresset, egenteligen i bufvudstaden, förmått till den grad utestanga det torra brödet, alt det endast i de mest reglerade hus begaguas; och, churu det torra brödet först genom någon tids liggning, antager tillbörlig mörhet och godhet, kan det likväl icke, som allmänt bekant är, utan efter serskillt beställning och väntan, hos bagaren erhållas i den quantitet som utl ett ordinärt hushill fordras för ett par veckors provision. Uten att vilja blanda mig med det egenteliga Bagarehandtverket, tillverkningen af allt slags färskt bröd för dagen, har jag trott mig kunna med någon bebållen viust gå det allmänna bästa till mötes, genom etablerandet af täftan utt en produktion, som mer än alla andra borde vara fri och öppen för en och byar. Hura mycket lättheten att alltid kunna inom hus äga ctt lilet brödförrad skulle, i sin mån, has don arhetaäande klassen bjidraea till den Lbus