Aftonbladet – 15 oktober 1831, sida 1

utrikes: TURKIET. Turkarne förblifva Turkar. Huru mydket än Stor-Herrn bemödar sig att förskaffa den Euvopeiska bildningen inträde, känner sig dock massan tvungen i det nya mera ordnade Jlefnadssättet, och öfverallt framlyser oviljan. Man hatar den Europeiska bildningen förnämligast emedan den är Christlig, man hatar de Christne hvilkas öfvervälde man förgäfves bekämpar. Sultan inser ganska väl att blott ett ordnadt samhällsskick kan upprätthålla Turkiska riket, ett tillstånd der de eröfrande Osmanernres fältläger förvandlas enligt tidens fordrivgar, uti ett stabeilt hof, militärväldet i en medhorgerlig adiinistration. Beklagligen ligga likväl oöfvervinnerliga hinder härför uti Muhammeds religion och folkets historia. Vid alla tillfällen uppenbaras det tydligen att den Europeiska bildningen är vent Christlig, och att den öfverallt der den inympas på Muhametismen råkar i mo!sägelse och strid med denna. Att ur Mubhamedanska former utveckla en egen bildning sådan vår tid kräfver, synes. alldeles omöjligt. Att helt och hållet öfvergå till Chvistendomen, dertill skall Turken aldrig låta förmå sig; men då cen våldsamma vm vändelsens tid nu är förbi, står knapt att hoppas att den nu lefvande generationen skall se Turkiet ivträda bland antalet af Organiserade Europeiska stater. Peter af Ryssland hade ganska mycken möda att gifva sitt rike den smula Europeisk cultur som det har och hvilken sedan hans tid föga eller intet gått framåt. I Ryssland finnes väl ett skal af Europeisk organism , men kärnan är förmodligen i närvarande ögonblick lika omogen som den var i Peters tid. Arhundraden skola utan tvifvel ännu vandra öfver staternes hufvuden, innan någon civilisation, i detta ords djupare betydelse, ställer dem i bredd med de Göthiska fotkstammarne. Och lNkväl var Peter en vida större man, vida mer egnad att genomföra en reform, än nånsin en Turkisk Sultan kan blifva. Hans folk voro redan Christna och dermed det största hindret för införandet af Europeisk Civilisation undanröjdt, när man vid en i så hö grad till Peters fördel utfallande jemförelse ända finner honom hafva wuträllat c2 fjor