tUScra Med AC, Nyllka ICKE Ca NABON POLlILCISK IOFPmåga, utan fördjupa sig i medeltidens drömmar; emedlertid är detta parti öfvyertygadt om sin skicklighet och sitt snille; det tror ibgen annan ega förmåga att regera. (Mycket bra. Öro i centern.) Detta parti, Mine Herrar, uppkom 18:14; det var just detsamma som under Murarne af Paris underhandlade med utländningarne; det fortfor att existera 1 Gent: det redigerade le Montteur. Då brefvexlade det med de rojalistiska kommitteerna i Puy de Döme. Det återvände sedan med utländningen och betraktar restaurationen som sitt verk: det håMer sig fast dervid, och allt som derifrån a fviker är i dess ögon dåligt eller brottsligt. Det önskar restaurationen med dess distinctioner, privilegier och en delniug af Frankrike. Se der orsaken till våra bekymmer. Bevisen att vi hafva orätt, vi äro färdiga att erkänna vår villfarelsey allt hvad vi önske är att ej behöfva frukta för Frankrikes och dess throns säkerhet, för beständet af hvad vi anse mest kärt. Hvad som dernäst oroar oss, är att detta parti som arbetar på restaurations-systemet icke är skiljdt från högsta makten; att det har varit och är dess råd och slöd; om det har föga inflytande på natronen, så har det desto mera på affärernas gång. Hvar gång man uppträder i tribuncn, säger man: äfven vi äro Juli-män, Jag ingår aldrig I personligheter, men jag har också tagit del i Julihändelserna och kan säga i hvad mån hvarje annan gjort det. Nå väll Till och med bland mivistrarne finnes ingen som icke under julidagarne till det yttersta försvarat legitimiteten, och, så mycket möjligt var, hindrat det väpnade motständet. (Det är sanut.) Öfverallt finner jag detta parti vid styrelsen. Således finner jag t. ex. i Loudon den som skapat legitimiteten , som år 1814 undertecknat dessa för Frankrike så skymtliga fördrag. Ar det vårt fel, om vå icke finna mationaläran väl förvarad i dess händer? (Bra) Sålunda ser jag äfven vid Styrelsen dem som gjort, 1514 års händelser, och ifrån denna tid betraktat restaurationen som deras verk. Huru skulle desse, äfven med de renaste afsigter, kunna frångå hvad som ligger dem så nära om hjertat: Tvänne Ministrar dela den Inrikes förvaltuingen, men den ene var Carl X:s synliga underhandlare vil stadshuset; den andre, hans hemliga underhandlare, har esständigt nckat att underteckna afsältningsakten. (Oro på Ministrarnes bänk.) Jag anklagar icke deras heder, men de borde sluta sina känstor inom sig sjelfva, dessa kinsklor som emdast åsyfta alt återföra en restauralion, som skulle vara olycklig för Frankrike. (Bra! Bra!) Se der, Mine Herrar, hemligheten af de oordningar som plåga oss. Det är Styrelsen som har orätt, det är den som är den brottsliga. (Nya utvälliga bravorop på högra och venstra sidan.) fir AMauguin emottogs, vid nedstigandet från tribunen, med talrika lyckönskningar af sina vänner. Conselj-Presidenten Hr Casimir Perier yttrade vid slutet af denna stormiga debatt, och sedan ålinisterens anhängare framkastat förslaget om meddelande af en formlig decharge åt Styrelsen: Cm någon af de värde ledamöter som så skoningslöst anfallit oss har några svårt graverande ficta att mot oss anföra, facta som kunna gilla ansvar och hvarigenom landets förtreende eller aktning borde förverkas, så uppmana vi bonom att uppgifva dem. Vi skola här finna Domare som vi ej jäfva, stränga men opartiska, passionsfria Dumare (Man skulle tro, att Hans. Excelience vclat drifva gycket med Kamaren, då kan så yttrar sig efter en sådan discussion) som skola vetaatt fullt nppskatta den kinkiga belägenhet hvari vi befunNit Ace