meläsagen i Ogonen och angt nedhängande; ;på ryggen samt med den söndriga kappan wårdslöst kastad öfver axlarne. Postiljonen hade äfven, störd i sinslummer, nedhoppat från kuskbocken. Mot honom rigtades geväret och både han och hans kamrat nöd.gades nedlägga sig raka, med ansiktet mot: marken. Nu framträdde en annan röfvare för att .examinera den förnämsta postiljonen huru många resande yoro i vagnen, om de voro beväpnade och hvarest de hade sina penningar gömda, samt slutade äntligen sin examen med ett dundrade: La Bolsa (Börsen). Postiljonen uppreste sig darrande, öfverräckte den och sade: Toma usted, caballero, pero ne me qguitta usted la vida! (Tag den nådige herre men låt mig endast behålla lifvet!) Den obarmhertige röfvaren tog emedlertid börsen, men fattade i detsamma en stor sten på landsvägen hvarmed han började bulta den arma postiljonen i hufvudet, som fåfängt lät höra både misericordia ech piedad. Den mordlystne röfvaren fördubblade endast härvid slagen, till dess äntligen offrets jämmerrop öfvergingo till ett knappt märkbart rosslande, och han blott genom svaga ryckningar på kroppen ännu gaf tecken till lif. Hans kamrat hade samma öde. Bägge lågo snart sanslöse. En kort paus följde på denna rysliga scen. Böfrarne rådslogo. Derefter framträdde en af dem, öppnade vagnsdörren, uppsteg på fotsteget och fordrade med fruktansvärd röst af hvarje resande dess penningar. Alla börsar öppnade sig, och i ångsten tappade flera sina penningar på marken, Sex studenter suto i vagnenz den ene efter den andre måste stiga ur, och lägga sig framstupa med ansigtet mot jorden. Postiljonernes kroppar syntes ännu gifva några svaga tecken till lif, men snart utsläckte en mängd knifstygn den sista gnistan deraf. Sidell hörde hvarje stygn. Bakom honom satt en ung andlig, uti ett särskilt säte med egen uppgång, mer död än lefvande, och hbetäckte sitt ansigte med de darrande händerna, Röfrarne fordrade med dundrande röst att han skulle öppna dörren, men ångest och bestörtning beröfvade honom både kraft och besinning dertill. 1 detta ögonblick framskyndade en tredje röfvare, pedkastade sig med örat mot marken, och sprang derefter ånyo hastigt upp. Ett ögonblick hviskade de vid hvarandra. Postiijonerne erhöllo annu några knifstygn och några slag af gevärskolfvarne och — röffarne försvunno som blixten. Br Enligt Calcutta-tidningar förtjusar för pårvarande en Signor Mazoni, elev af PaOR ooo HTF