Sedan några dagar eller måhända ett par veckor tillbaka har ingenting här i hufvudstaden passerat, som vi ansett på en gång så obetydligt och likväl i så hög gradförtjent af en ogillande uppmärksamhet somden ytterliga bitterhet, hvarmed tidningarne Argus och Medborgaren sönderslita hvarandra. Denna strid som antingen måste angå idger eller personer, synes oss i det förra fallet en löjlighet, i det senare en skandal. M ren, som icke sällan skär till med något lättsinniga utrop, har derigenom gifvit Argus, som numera tillhör de förskräektas parti, anledning att deklamera öfver -vådan af det förra bladets revolutionära syftning. I sådant afseende har har citerat några af Medborgarens berättelser om de senaste händelserna i hufvudstaden , klandrat denne för det han uraktlåtit att berätta andra, och slutligen med en förnäm mine sagt upp kamratskapet. Deremot har Medborgaren begynt en uppställning af Argi syndaregister , som icke lärer slutas 1 brådkastet. Med ett ord, striden synes vara på lif och död, och icke ämnad att upphöra förr än vid — årets och prenumerationstidens slut. Vi, som för vår del tro att man icke Behöfver se sakerna alideles så bedröfligt som de båda Herrarna, skulle snarast vara böjda att i tysthet skratta åt alltsammans, om icke ämnet för tvisten vore al en sådan natur, att det framför allt tillhör Publicisten att deröfver yttra sina tankar. Vi böra då tillstå, att vi å ena sidan icke älska sådana i allmänna termer . ställda utrop om maktens missbruk, om de stora frileterna, om menniskokänslans standar? 0. S. V. som någongång förekomma i Medhorgarenp. Icke heller tro vi att man ju icke någongång må kunna antaga, att styrelsen handlat rätt och 1 god atsigt, om vi äg varit och troligen ännu ofta komma att blifva bland dem , som framställa anmärkningar mot dess åtgärder; och vi ha derföre icke eller härutinnan funnit någon giltig anledning til! det dåliga humör, hvari Medborgaren ständigt befinner sig. Men å andra sidan nödgas vi bekänna, det vi ingenstädes igenfannit den låga och brottstiga syfining som Argus velat tillägga Medborgaren. Man måste också vid en blick på sakeruas förhållande här i Sverige vara på cen gång blind och okunnig, för att icke hegripa, alt någon revolution hos Oss vå intet sätt är att befara, af trenne ganska enkla skäl. Det första, att folket i allmänhet har em sådan afsky för alla omstörtningar af det bestående att endast en: tydlig, förolämpning al dess närmaste och beligaste intressen: kan framkalla dem; men sådana aniedningar äro hos oss icke förhanden, så länge den persouliga friheten får njuta den. aktning som den i allmänhet hittils ägt, och nationen har det hoppet, att Regeringens goda vilja engång skall iyss