MMMM ENSLINGENS SOLO PÅ FJERBAN . STRAND. ) Välkommen i natten, du stormande vind! — Du kommer så kall ifrån hafvet. — Säg: bvilar min kyss på den älskades kind? Hos benne år bjertat begrafvet Hoa mins dig. — Så kom då. — Kring berg och dal Jag följer dig gerna, så lugp och sval Som natten, då solen försvunnit Hvi skulle jag klaga! — Hos henne jag f Med hela min själ; och de många Gudomliga eder i verlden man svär Att vänskap och kärleken fånga Jag aktar ej mera än midsommars snö; Det gäller mig lika att lefva och dö, Ty boppet och glädjen försvunnit Beklaga mig icke, du menniskovän! Jag skrattar åt dig, om du gråten Min saknad förstår du ej. Mig icke än Du fattar; — men jag dig förlåter. Btott lemna mig ensam, på villande stig. Jag finner nog vägen, förutan dig, Till himlen och benne — i grafven. Polonia, gråt ej, du älskade mö! — Se, tiden som strömmen förrinner, Och den som nu lefver i morgon skall dö, Hans minne med lifvet försvinner; Men, tro mig, din lofsång står skrifven i blod, I hjertblod, som brusar likt vådeldens flod, Och snart väcker striden ur grafven. a-— DB ) De trenne första verserna af denna sång hafva förut varit införda i ett provinsblad, hvilket Red. anser sig böra nämna, churu den blifvit oss i manuscript tillsänd af författaren,