tressera mängden af läsare, tv att erhålla ett omdöme af det hela. Det första vitsord man måste gifva denna opera, är att den äger en stor. och omvcilande musikalisk rikedom både i arier och chörer; isyvnerhet tyckte vi oss finna en beundransvärd ensemble uti Ellinas duetter med Etbhelbert uti första och med Malco!m 1 andra akten. Orechesterpartierna äga likaleses en stor skönhet, och metiverna i sången äro valda med utmärkt smak och talang, ehuru de icke äga behaget af någon särdeles nyhet. — Versificationen i öfversättningen är äfven utarbetad med ovanlig omsorg. Vid detta förhållande skulle väl knapt nägon kunna tro en sak, som vi likväl våga försäkra, alt vi på de första raderna varseblefvo flera jäspningar, — och detta till och med från personer, hvilka vanligen, åtminstone för sällskaps skull, pläga presentera sig sjelfve såsom galna i musik? Denna omständighet gaf oss ett uytt bevis, att, oaktadt den musikaliska fu reur som råder i alla hufvudstadens kre-— sar, våra dilettanti hafva orätt i sitt pästående, att orden och unppställniogen i en opera äro af föga betydenhet, blott de lemna kompositören tillfälle att med full fribet. utveckla resurserna af sitt snille, och utt sjelfva pjesen i en opera endast är ett fabriksarbete. För att vinna närmare öfvertygelse lhirom, jemföre man blott hvilka operor som hos oss gjort största lyckan. Recetterna af Figaros bröllopp och Barberaren i Sevilla, lånade af Beaumarehais båda odödliga måsterstycken; och Don Juan, hvartill ämnet är hemtadt af Molieres ryktbara pjes, Le Festin de Picrre, jemte ännu ett par, jemförda med recetterna af flera andra operor med stor musik, bevisa tillräckligt att den Svenska publiken, med allbeundran för vackra arier, äfven måste hafva goda dramatiska situationer, för att rätt värdera de förra. Ämnet till sådana fattas visserligen icke i Sjöfröken: en Konung af Skottland, intagen af kärlek till dottern af en landsförvisad ädling; denne ädling dold hos anföraren för cn clan Bergskottar, som äfven är käridottern och med clanen stadd i uppror emot Suveränen, äro utan tvifvel icke blott tillräckliga utan äfven iotressanta materialier till ett coct dramatiskt och lyriskt arbete. I dess ställe har Författaren till pjesen hopsatt en lång gåta. Handlingen är så föga sammanknuten och motiverad , att åskådaren icke ett ögonbliek känner någon nyfikenhet eller intresse vid åsynen af personerna som utan rågon nödvändig anledning inkomma och gåut om hvarandra. Det vore likväl orättvist ett icke erkönoa det Theater-Styrelsen af denna pjes gjort allt hvad som han göras med vår savgpersonal. Fru Eubom ör i alla afsecndez på sin plats i Malcolms roll. Om vi icke bedraga oecs alltför mycket, så bar bon ewdum 2 al