Bent fucta, bene locata. Det var med enhälligt deltagande soin Svenska allmänhetev, för omkring ett är sedan, läste berättelsen om den offentlig2 gärd-af hyllning som en af städerne i vårt Grannrike visat en ålderstigen Lärare, för hans Jängvariga och nitiska verksamhet för det ädlaste mål, hvarpå eo medborgare kan arbeta — det uppväxande slägtets moraliska och vetenskapliga bildning. Ett lika vackert drag af erkinsla — både hedrande för dens minne som förtjent det, och wittnande om en sanv humanitet hos dem 6om visat det — har ägt rum ibland Gefle stads innevånare; och vi begagna med nöje tillfället att allmängöra följande fnstinda berättelse derom En publik Skol-Lärare i Gefle, tärd af sjuklighet och sorg, afled derstädes 1826, lemnande efter sig sex oförsörjda, minderåriga barn, hvilka redan året förut blifvit mederlösa, samt en ålderstigen Sväirmoder, som flere år varit en god bjelp i hans hus och försträekt sin lilla behållning till att lätta hans bekymmer fören talrik familj. Alla dessas tillstånd blef, genom hans dödsfall, så mycket svårare, som boets tillgångar igke en gång betöckte skulderna, och ingen Slägtinge hade förmögenhet att antaga sig de värnlösa. Några ovärderlige gynnare och vänner till den afledne, hvaribland hans närmaste Förman, Professoren, Ledamoten af K. Nordstjerne-Orden Herr Doktor Lundström och Hr Begements-Läkaren Dahlgren serskildt må nämnas, öppnade derföre bland Gefle stads ödelmodiga medlemmar af alla klasser en insamling, som inom få dagar efter begrafningen uppgick till en Swmma af 2000 Rdr RGS, Ett stort j