sklit. banko raden. Utdelningen skl. 6 etterea art Herr. JMauguin började den egenvuiga at tacken, och ehuru en stor del af hvad han yttrade var sköligen bindande, nnse vi dock ej pödigt att hår upprepa det, då allt hvad som kan sägas från denna sida, med en 84 stor öffserlägsenhet i uppfibning och logik blifvit under en föregående session yttradt af den snillrike Bignon. (se Aftonbladet N:o 224) Deremot förleddes han af sin ifver för Polska saken till åtskilliga Yrkanden, hvarigenom han gaf Ministeren hvad man kallar hugg på sig?, en tillfällighet, som den bättre underrättade Sehastiani ej förs summade att begagna. Mauguin : började nemligen förklara det han numera icke ville tala om krigs han insåg att man låtit det ögonblick, då ett sådant med vinst för mensklighetens intressen. och ära för: Frankris ke, kunnat företagas, gå sig ur händerha; au vore allt förbi; men man hade i tid bordt antaga en offensiv ställning mot Ryssland och skickat flottor i Svarta Hafvet och Östersjöns på det sistnämnde hafvet menade Herr .Mauguin att man i Polangen skulle funnit en Polså hamm der man:med fördet kunnat landsätta en armee till Polackarnes understöd. Herr Sebastiani, något mer bevandrad i geographian än Herr Mauguin ech mångden af sina landsmän, upplyste att Polangen var en Rysk hamn som blott i 48 timmar befunnit sig i de insurgerade Wolhyniska böndernas händer och dessutom endast var tillgänglig för skutor. Oberäkna d denna seger, för hvilken Hans Excellence doek egentligen står i förbindelse hos geografien, var hans försvarstal ganska ömkligt. Hans ergumerter hade hela den Don Ranudoska tiggareprakt, som Holberg i lekamlig måtto så ypperligen skildrat. Hans tal var ett oratoriskt plagg med framsida af brocheradt sammet och bakstycke af trasigt blaggarn. Han anförde en depeche från Charged Atfairen i St. Petersburg, deri det försäkrades att Ryska Styrelsen gifvit de formligaste löften, att tractaterne i afseende på Polen skola uppfyllas, och att Kejsar Nicolai yttrat, det han med Preussen och Österrike ville rådgöra rörande Polens pacifierande. Han ursäktade vidare Frankrvikes overksamhet i afseende på Polen. Man kunde icke förbjuda Preussen att sälja sin proviant och sin ammunition: tillhvem det behagade; ingen Preussisk soldat trodde Ministern, hade öfverskridit Polska gränsen. (Il me semble guaucun Soldat Prussien ny est entr). Han medgaf vidare att en från Paris afskickad Courir blifvit qvarhållen i Preussiska Staterne, att man låtit honom underoa en tvåfalldio Aauasvantän Mviccerlia