I nrikes: STOCKHOLM. Den 3 October. Den osäkerhet som på det afstånd vi befinna oss, hittils egt rum i omdömet om sakernas verkliga tillstånd i Frankrike, om ministeörens system, om folkets tänkesätt, kan numera, sedan ankomsten af dagens nyheter med Engelska posten, anses helt och hället häfven. Vi tro nemligen, att en jemförelse mellan de båda berättelser hvilka vi här ofvanföre meddelat, och en blick på sjelfva händelserna, äro nog för att åtminstone för närvarande derom göra sig ett temligen klart begrepp. Då mnrwan härvid å ena sidan betraktar att det enda planeradt politiska i upploppet bestod uti talet af den person som uppsteg på bänken och uppmanade pöbeln att skicka bort Ludvig Filip, som de hade gjort med Carl X, samt om man vill vara mycket nogräknad, i pistolen som smällde af i fickan (ty portvaktarns fönsterrutor kunde väl icke bestämdt anses såsom offer åt elt försök att öfverändakasta monarkien) så kan manå den andra icke pog förundra sig öfver, att allt verkligen aflopp så fredligt som det gjorde, emedan säkert ingen fanns som fruktade högst alfvarsamma och blodiga uppträden. Sjelfva den omständigsheten, att massorna kunde vara så länge tWtillhopa i hundradetusental, utan att någonting för samhällsoxdningen vådligt företogs, bevisar bättre