Aftonbladet – 30 september 1831, sida 2

acta, En föregången artikel rörasde ordet Emaun tisk? och nägra, i en anmäfkares tanke, för tic och ställe mindre väl valda psalmer; samt viss anfäktade teckningar öfver Christi Iidande, tyckas hafva manat insändaren att ät det allmänna cgn detta : offer; hvitket dock,. lagdt på granskningen I vågskål, knappast någon lärer finna framburet a särdeles ädla motiver, och starare vara riktadt mo persön eller personer, än sak och handling.? De förråder nemligen en viss skicklighet att till ond vränga äfven det oskykldigaste och en synnerlit lust att nedsätta elereciet. För öfrigt saknar de den ärliga öppenbet, som bör vara från sanninge oskiljaktig. Ty finnes det verkligewtinöonr svensk: kyrkan en ecclesiastik korporation, som förbun dit sig — och det vid ansvar af böter — till mn buklatoriska sammanträden för intet annat ändamå än kalasera; eller styresmän för Koutrakter til den grad från all ordning, att de kunns ålägga sit presterskap att, utan föregången koufirmation, til läta mattvardsgäng åt ett med skäl dilförera skriftebarn — huru kan: då en med så varmt oct ädelt nit för sanning och rätt, som insänd, låt påskina, ätnöja sig med ett! tyetytligt som? 2, samma förundran gripes ock, en: hvars som me sansuing läser hans följande: reflexioner,:och tro sig berätt gad till en öppen redovisning för syfle målot med alla dessa svåra tillmälen. Lätteligen kan en falla på den tanken, att de största utfalletj är ämnadt åt Pastorefne i Hal singlands norra Kontrakt. Men, om så är,: fr klaras härmed oåterkaleligen , attfinsändaren: an tingen icke vetat eller, troligare, icke velat sat ningen; ty deras ingångna föreningsimåste förtj na aktning och efterföljd, men aldrig tadek. Ma vet, alt, i anseende tiH Iokala förhållanden Kon traktisterne derstädes sällan kunna träffas, aldry minst flere på en gäng, och sakna således till fällen att gemensamt rädsamma om Kontraktet angelägenheter suwt ömsesidigt meddela sina vun na rön i pastoral-vården. För att afiöja dett hinder — af-betydenhet tör alla Påstorer, heels yngre, beslöto Koutraktets Kyrkoherdar att årli gen 2ne gånger lurvis sammanträda Hvad vu derutinnan förefinnes klavdervärdt, torde blifv svårt att upptäcka, och för att vrida det ti ambulaloriskt kalaseraude med förbiseende af alb männa nöden, fordras visserligen en slutkonst, so hvarje sanumgens vän lika litet förstår som be ; gagnar. Har derföre ivsändaren med detta syfta på här citerade ecklesiastika kroporation — hvil ket tills vidare på goda grunder måste tros så täckes ban förlåta att ett sådant offer, hvilke I redan på längt håll stinker af den nedrigaste små delust, icke kan aunat än alldeles förkastas. Och hvad det öfriga af i fråga varande artike vidkommer, så må auktorn på deuna grund: u4e som blir med ett tedd, blir med tio sedd, skyll sig sjelf, om man tror alt äfven det är lika fat ligt på sanning,