Aftonbladet – 29 september 1831, sida 3

jan tjenare hos, men sedermera vän och ressällskap åt den namnkunnige och olycklige Kapten Clapperton, bevättar uti sina i Loendon i två band utkomna Erinrirgar från Kapten Clappertons sista expediition till inre Afrika, utgifven af dess vän och följeslagare och enda lefvande medlemmen af denna expedition, eu söndeislitande tilldragelse, hvartill han varit ögonvittne. Under min vistelse i Föllindoschi uti Boschieslandet, säger han kom, en slafhandlare dit och tillhandlade sig af ottens invånare flera deras barn af begge könen, och bland andra af en mor hennes enda dotter för ett korallhalsband. . Den olyckliga flickan, hvilken kunde vara tretton eiler fjorton är gammal, kastade sig till den onaturliga modrens fötter och :omfattade hen: es knän, blickade upp till henne med ett namnlöst uttryck af smärta, och ropade under en ström af tårar: O, moder! sälj mig icke! Hvad skall det blifva af mig? hvad skall det blifva af dig på din ålderdom, om du på detta sätt stöter mig ifrån dig? hvilken skall frambära mais och kokosmjölk till dig, hvilken sköta dig, om du blir sjuk, och hvilken gråta öfver dig när du dör? har jag någonsin varit ohörsam emot dig? — moder! sål) ieke ditt enda barn. Jag vill stödja dig då du blifver trött af ålder, och leda dig i Guruträdens skugga; lhkasom Guinea-hönan vakar öfver sin lilla kyckling, så vill jag der vaka öfver dig goda moder; när middagssolen bränner och du blir trött, så skall jag svalka dig genom fläktandes när du slumrar, skall jag afhålla muskiterna ifrån dig; jag skall hvarken dag eller natt vika från ditt läger; om du dör skall jag sitta och gråta på din graf. O, mader, kära, goda, älskade moder; stöt mig icke ifrån dig; sälj icke din enda dotter till slafvivna åt de hvita. . Förgäfves! den känslolösa modren visade korallbalsbandet för den bönfallande, slet sig ur hennes krampaktiga omfamningar, och den otåliga slafhandlarn släpade den vanmäktiga flickan från hemmet, hvilket hon aldrig mer skulle återse.