Aftonbladet – 29 september 1831, sida 2

tig, att den i krig kunde mäta sig med hvilken som hälst af grannstaterna; men af brist på qvinnor kunde dess storhet blott räcka en mansålder: ty hemma kunde ingen afföda Väntas,och med grannarne voro inga äktenskapsförbindelser. Då skickade Romulus, på Rådets tillstyrkan, sändebud till kringboende nationer, att åt det nya folket begära förbund, och förening genom äktenskap. Äfven Stater, såsom allt annat, hade en ringa början, men kunde i längden, om de understöddes af egen man-dom -och -af Gudarnes bistånd, förvärfya stor makt och stor ryktbarhet: Det vore nog kändt, att Gudar deltagit i den Rö merskas stiftelse, och mandom skulle ej bets ler brista. Man borde då icke tveka, mermniskor med menniskor, att blanda sitt blod och sin skyldskap.: Ingenstäds blef beskiokningen gunstigt afhörd: så mycket dels föraktade man Rom, dels fraktade man, för sig och efterkommande, denna stora midt ibland sig uppväxande styrka. Af de flesta affärdades Sändebuden med den frågan: Om de icke äfven för qvinnor öppnat en fristad? ty det vore just sättet attvinna dem anständiga : förbindelser. Med, harm upptog Roms ungdom detta, och tydligen liknade det sig till våldsamma uppträden. Att åt dessa afpassa sin tid och sitt ställe, döljer Romulus sin förtrytelse, och anställer i den na afsigt högtidliga spel till ära åt Neptunus Eqvester: han kallar dem Consus-fer sten. Detta skådespel låter han kungöra grannarne; man tillveder det, med. all den prakt som man då kunde eller förstod, för att göra högtiden lysande och begärlig. Månge menniskor samlades, äfven af begär att se den nya staden, i synnerhet dess när maste grannar ,: Ceninenser , Crustuminer, Antemnater. Snart kom ock bela det Sabinska folket med hustrur oöch barn, Gästfritt inbjödos. de i husen , besågo läget, murarna och den tätt bebyggda staden, och förundrade sig att den Romerska makten så hastigt tillväxt. När nu tider till skådespelet var inne, och icke mindre tankar än ögon voro derpå fästade, uppstår, efter aftal, ett våld, och på gifr vet tecken rusa de unge Romärne, en bib en dit, att röfva flickor, En stor del gripes utan val, hvar och en af den, i hvars våld hon råkat; någre af öfverträffande skönhet, bestämda åt Senatarerne, hemföras af personer bland det ringare fokket, åt hvilka detta blifvit uppdraget En framför alla, vida utmärkt af gestalk och skönhet, såges blifvit gripen af en ska ra, som tillhörde en viss Talassius, och då månge frågade till hvilken bon skulle fören ropades ideligen, på det ingen måtte våld