vid he:r Öfverstens gifte med min dotter, lofvad, men icke utfallen, om ock icke detta ord, med upsåt, gifvits en oegentlig bemärkelse — om det får behålla den i 16 Cep. Giftermålsbalken nedlagda mening: gifver fader eller moder åt son eller dotter 5c,, så saknar uppgiften om detta löfte all grund i mina eller min hustrus yttranden v:d underhandlingarne om detta för oss så följdrika giftermål: — den lägger vigt på Fru Öfverstinnan Boijs och hennes barns egenskap af min enda dotter, mina enda barnbarn; men fyra oförsörjda soner hafva de icke några rättigheter, hvilka mig åligger att vårde? eller då man, i billighetens och faderskänslans namn, nu kräfveren eftergift af mig, har man gjort sig reda för, om den kan förhkas med deras rätt, sådan Lagen bestämmer den, jemnförelsevis till deras systers? har man noge öfvervägat, att det fall icke kan int:äda, eller möjligen vara förhand, då min vägran vore en pligt och en välgärning, äfven mot min dotter och hennes barn? har man ändtligen betänkt följderne för mig och min hustru af en sådan eftergift hvilken med lika skäl kunde fordrae af våra öfriga barn, om, för att göra gällande sin arfsrätt, deras otålighet eller beHof icke tillät dem afbida den säkert icke aflägsna gränsen för vår lefnad? Man finver att jag talar här om eftergifter, dem billigheten säges ålägga mig, icke om skyldigheter, dem Lagen utkräfver, och hvilka jag nödgas underkasta mig, således äfven den att utgifva egendom efter ett Testamente, som fastställes ! och då tvenne försök till förlikning i stämningen omförmälas, men man tillika får veta, att de åtföljts af hotelser af stegrade anspråk, i händelse de icke antogos: att så liten granlagenhet mot mig blifvit iakttagen, att Major Steijern, som gjort sig besvär med förfettande och förvarande af min Svärmors Testamente, till Herr Öfversten, skrifteligen kallat mig, att, å en Gästgifvaregård, inför sig, inställa nug vid dess öpnanvde, hvilket också oaktadt förhinder och protest å min sida, och utan allt behof af någon brådstörtande skyndsamhet skett, (enligt ett protocoll, hvilket, jemte hela åtgärden, skulle gifva rika anledningar till skämt, om detta här vore på sitt ställe ,) ehuru Hr Öfverste Boij visserligen har nog lefnadsvett för att inse, att det icke är hvar och en tillständigt, att kalla mig hvart han behagar, för att med mig afbandla frågor, som röra mig: att det endast är hos mig eller å det ställe jag envisar, jag är skyldig emottaga underrättelser, som röra mitt hus och mina barn, och att Herr Öfversten således bordt, lika visst som han kunnat, aistyra ett så oanständigt och löjligt förfarande; då man vidare erfar, att, oaktadt en vid min svärmors död af mig föranstaltad, och i hr Öfverstens närvaro verkställd, försegling JO I a rn le. Alaon som 5