Paskewitsch skulle snart oåterkalleligen falla den med så mycken konst utlagda snaran. indtligen föll Warschau, armden undersastade sig ånyo Kejsaren och Polen — var örloradt. Den första bestörtningen har lagtsig och inder sjelfva ruinerne af Polens frihet söser hoppet ännu ett stöd, och nyckeln till en ljusare framtid. Få äro väl de som ännu hoppas på Polska armegen, på en Siciiansk aftonsång i Warschau m. m. Men, äger man, allt antyder ett mildhetssystem; Kejsaren har lärt känna Polska nationen, han skall ej utsätta sig för vådan att ännu. en gång bringa dem till förtviflan; okunnighet och förblindelse hafva kostat honom dess största fältherre och kärnan af dess arm, dessutom skall nu först Englands och Frankrikes mellankomst göra sig. gällande, hu då. Kejsarens ädelmod ej kan vägra hvad som ännu för några veckor sedan skulle varit en förödmjukelse. Löftena i Wien 1815 hafva åter blifvit bragta å bane; in-pen Napoleon från Elba skrämmer au det bäfvande Europa till inbördes endrägt och concessioner. Polen skall och måste återfå sin nationalitet och sin egen Styrelse, m. m. Ingen skulle visserligen heldre ån vi sluta. ss till dessa, åtminstone under förtviflade förhållanden hugnande utsigter, men be-. klagligen visar sig för oss saken ur en helt annan vida sorgligare synpunkt. Att Ryssland skall offra ganska mycket it ögonblicket, derom tvifla vi icke; man skall måhända intet eller ganska sparsamt procribera, (deltagarnei November uppträdena yckas emedlertid redan varapå listan) man kall låta sig behaga de fremmande Mini-: strarnes föreställningar; Polen skall bibehålla sin så kallade nationalitet — det vill äga ett namn och en begränsning på Char-. lan — en, corsitilution skall det, efter mångfaldiga underhandlingar, måhända till och med lyckas att förskaffa sig, åtminstone, såsom i åtskilliga andra land — på pappeet; men skall det få behålla: sin armdee? ina egna embetsmän, sin egen lagskipning, in egen beskattning och Finance-förvaltning med thy åtföljande eontroller? Till ullt detta tro vi og med tillförsigt kunna vara nej, och hvarföre? Derföre, att försoning aldrig kan finnas mellan Ryssland och Polen, emellan frihetens land och slafveriets, derföre att Historiens Nemesis (må de historiske, som kalla Ryska Kejsaren Polens lagliga monark, lägga detta på hjertat) står med draget svärd mellan båda folken, så länge ett enda pår af 1772 års delning ännu finnes; lerföre att Rysslands Styrelse, för hvilsen utan Avifvel, nu mera än nånsin, allt detta ligger i öppen dager, ej kan hbandia 10g oklokt mot sig sjelft att gifva sin bitraste , måhända fruktansvärdaste fiende vapen, som aldrig skola, i farans ögonblick, inyändasi för utag emot Ryssland; derföre