Aftonbladet – 23 september 1831, sida 3

netien stiga at skyarne 1 sim Lultballon. Emedan denne atrostatiska machin, som, enligt annonserna, var inventerad af Hr Venetien sjelf , hade flera föregående dagar blifvit visad för publiken med betydlig inkomst, trodde mängden att det temligen I långa dröjsmålet med den utlofvade luftfärden härrörde deraf att Herr. Venetien, sålänge han med Ballonen kunde förtjena penningar på jorden, ville uppskjuta att söka förtjenster i vädret. Men att andra orsaker vållat dröjsmålet visade sig slutligen. På den utsatta timman voro alla höjder omkring Djurgårdslätten uppfyllda med åskådare; stakettet omkring skådeplatsen vär fulläntradt af gratister i en ridande ställning; ekarne hvimlade af klättrare, och granarpe af små svarta sotare; sjelfva de aflägsna Södermalmsbergen visade brokiga grupper af en långsynt publik. Knapt har någon Förste Maj utlockat så mycket folk. Allt var fullt af spectatörer — utom den egentliga skådeplatsen der tyvärr de flesta bänkarne voro toma. Klockan skred öfver fyra, och allas ögon voro vända åt stället der den stora ascensionen skulle ske; allt röjde en spännd väntan, som endast stundtals afbröts af de högljudda hurraropen då någou stackars uppklifven vårelse nedramlade eller spräckte sina permissioner. Ännu klockan fem och sex stirrade mängden förgafves dit. Deras Moaiestäter, som äfven behagat upplifva tillfallet med sin Höga Närvaro, hade undertiden begifvit sig bort; och kort derefter erfor man under ett allmänt sorl, att den stora Ballonen, hvilken enligt annonserna i Dagbladet och Allehanda skulle uppstiga tll en förs vånande höjd ej orkade lyfta sig en enda tum från fasta marken. Orsaken till detta svåra hinder bestod deruti att dels tillräckligt jernfilspån för gas utveckligen fattades och dels apparaterna dertill voro i så ringa skala att ballonens fyllande hade erfordrat flera timars tid. Vederbörande ansågo derföre rådligast att skaffa Herr Venetien undan, dymedelst att han, ej utan svårigheter, befordrades ned igenom Djurgårdsstaden, och kastade sig i en båt, i hvilken ban, så syndsamt som möjligt, lät ro sig åt Söder, i stället för att fara åt himla. Nu öfvergick mängdens gäckade väntan i ett allmänt sorl; de respektive Extra Osdinarie åskådarne som iutagit kostuacdwefria platser på bergen, knotade öfver Manguement mot publiker ; och högst svuro de, soma hade besvärvat sig att medföra stora famns-linga skepps-kikare för att dermel betrakta Herr Venetien då han kosuw mit upp till den förvånande höj den.? — Oroligheten tillväxte alltmer, och hopar af den lägre klassen stormade iw gångarne till skådeplatsen, der snäcka medlidsama Mpbversoner skvudade att. eftär