Aftonbladet – 17 september 1831, sida 1

Ytterligare om våra andelige Talare: (Forts fr. gårdagsbladet.) Recensenten för sin del kan ej avnat än förklara, att ban anser hela denna beskyll ning rörande uraktlåtenhet att oftare nämna frälsarens namn, mindre som ett uttryck af verkelig religiositet, än som ett antaget sken deraf, för att få tadla en högaktad lärare. Till denna öfvertygelse ledes Rec., af flera skäl. Vore Förf, så from, som han med denna förebråelse vill synas vara, så skulle han ej i det föregående hafva gifvit så många prof af ett mot kristelig fromhet stridande lynne. Han skulle ej mot trenne värs diga lärare hafva antagit denna inhumana, till råhet gränsande ton, oförenlig både med godt lefnadsvett och kristelig ödmjukhet. Han skulle ej emot Biskop Wallin hafva tillåtit sig det oförtjenta, försålliga sidohugg, som innefattas i de orden: Skulle försakelse af timliga håfvor bö uy såsom Herr fVallin tyckes åtminstone af andra fordra, utgöra ett. af prestens förtjenster, m. m., ty sådant tillåter sig ingen hederlig och kristeligt sinnad man, som har Jesum 1 sitt hjerta och icke blott på läpparne, Han skulle, då han i förbigående omtalar den försakran en ryktbar preaikant för några år sedan afgaf, att icke öfverge sin församling, oaktadt hon var på förslag till ett biskopsdöme, han skulle vid ordet Biskopsdöme? ej hafva tillast, men för modeligen med sämre lön än hans pastovat, ty med ett rätt kristeligt tänkesätt, avarföre ej så gerna förmoda, att Biskopslönen är bällre, såsom den allmänt verkeligen försaåkras våra? Han skulle cj Om vre