Aftonbladet – 14 september 1831, sida 2

POLACKARNES OMDÖME OM FRANSYSKA ADRESSEN. (ur Le Temps) Den ryktbara frasen om Polen i fransyska Deputerade Kammarens adress, har haft besynnerliga öden. Flera gånger jemkad efter diplomatiens vind, har den till och med haft den olyckan att Franska Konungens tal icke fick upprepas i Petersburgska journaler; och detta är kanske första gåna gen ett throntal blifvit förkastadt såsom revolutionärt. I fall man vill veta huru denra fras om Kamrarnes tillförsigt att Polers nationalitet ej skulle gå under, blifvit upptagen af Polackarne, för hvilkas räkning den ditsattes, så lemna Polska tidningarna upplyse ning. derom. I det ögonblick, säga de, då vi sväfva mellan lif och död, vill man försäkra vår nationalitet. Är det då detta vi hegära? — Judarne som irra verlden omkring utan fådernesland, hafva äfven en nationalitet; likaså de vilda horder som lyda under Ryska spiran. Polens sönderslitna lemmar skola, i hvilken händelse som helst, alltid behålla sin. nationalitet; men är det då detta vi begära? — Nej, hvad vi önska, det är att dessa lemmar åter må blifva en kropp; att man återskänker oss den politiska tillvaro man är oss skyldig, och som är en folkens oförytterliga rättighet. Det är derföre vi sedan 40 år tillbaka kämpa mot dem som plundrat oss, mot czarernes högmod, som offrat så många nävrskylda och främmande folkslag. Det är icke blott för vår nationalitet vi bära vapen; det är för att återvinna vår politiska tillvarelse i dess fordna omfång: se der hvad som skakar Europa?