Aftonbladet – 13 september 1831, sida 3

33aleidoskop. BESYNNERLIG KRIMINAL7 HISTORIA. För en längre tid tillbaka suto en afton åtskilliga personer på en by-krog i Thiuringen och talade om hvarjehanda ämnen. Ölstånkorna gingo flitigt omkring, och den beställsamme värden för hjelpte sinagäster både till att erhålla och förtära de olika dricksvärorna. En vänlig brasa sprakade i spiseln, och den ena efter den andra sköt sin stol närmare intill den, för att lyssna på de berättelser en gammal ärevördig bonde, byens lefvande sag-bibliothek, från sin stora ländstol berättade. Ja, sade gubben, far min berättade? ofta för mig historien om hvita frun, hvilken flera af eder säga sig hafva sett. Hon kallades i Hfstiden för den sköna grefvinnan Marie; och var ailmänt älskad för sin fromhet och barmhertighet. När hennes treårige son dog, sörjde hon så mycket att hon hvarje natt besökte hans! qvarlefvor, som voro bisatte i en liten,silfverkista i kapellet. Efter hennes död fördes den dyrbara. kistan till vår kyrka, der den ännu i, dag står bland de andra. Jag har sjelf sett den; den är af masivt silfver med många : infattade dyrbara stenar, och skall vara vär derad till 30,000 gulden. En liten paus följde på gubbens beråttelse. Tvenne af: åhörarne hade med ovanlig uppmärksamhet åhört: beskrifningen på silfverkistan, och på begge hade den gjort enabanda intryck. Jonas Grimm, en stark, bredaxlad dagsverkare, med mycket barn och litet penningar att föda dem med, satt med pipan i munnen och lyssnade uppmärksamt. Ovillkorligt föll den tanken honom in: om du egde den der kistan och bortsålde en bit hit och en: bit dit deraf, så skulle du välkunna slippa att svälta som hittills;? hans beslut var genast fattadt, Vid ena fönstret lutade sig Fredrik Wölpert, en skogvaktare, allmänt i byen ansedd för en listig och elak menniska, och äfven hans inbillningskraft såltes af silfverkistan i verksamhet. Med föresats att genom deusammas borttagande snart blifva Jägmästare, lemnade han krogen.