Aftonbladet – 10 september 1831, sida 2

Författningen förbehåller rättighet dt hvarje mes nighet, att sjelf, i samråd med Landshöfding eller Sundhets-nämds Ordförande, på lämpligaste sätt vidtaga de sjukvårdsoch öfrige anstalter, hvilka för orten kunna behöflige varda. Pet är alltså öfverlemnadt åt communerne, att bestämma hvad som får göras, och åt Sundhets-nämnderney d. v. s. Landshöfdingen chHer Ordföranden, at besörja verkställigheten af conimunernes beslut Något annat skäl kan härtill ej finnas, än det, att man velat förbindra Sundhets-nämderno, eller rättare — deras Ordförande, ifrån att fördjupa communerne i skulder, eller af fjesK vidtaga onödiga anstalter. Om 3å ena sidan Församlingarne böra med tacka samhet erkänna Konungens Nådiga omtanka för deras väl, så åligger det dem å den andra, att sjelfye vårda det, genom en väl beräknad måtta i anstalter och kostnader. Af detta skäl lära de cj heller underlåta, att dels till Deputerade välja sådana män, som ej låta sig hänföras af öfverdsifvet nit, till onödiga uppoffringar, dels ock stt förse samma Deputerade med nödiga instructioner, för att inom skrankorne qvarhålla dem, hvilka af en panisk fruktan för sjukdomen: kunna frestas att slösa cj allenast med sin egen, utan ock med sina medborgares egendom. Å Skulle deremot frågan vara, attsöka förmå församlingarhe till öfvertagånde af de skulder, som de myndigheter, kvilka baft alt skaffa med sjnkvårdsanstalterne i Stockholm, sig åsamkat, så torde en ännu större granlagenhet vara af nöden, Denna stads invånare kunnaa, lika litet som andre medborgare, betungas med utgifter till anstalter, dem de hvarken fordrat eller gillat. De måste äga samma rätt, som öfrige Svenske män, den att Leskatta sig sjelfve. Men denna beskattningsrätt skulle i sjeHva verket upphöra, om de kunde belastas med utgifter till sådana anstalter, som Konungens Befallningshafvande, men icke de, vidtagit och beslutat, under rättighet tillika för samme Befallningshafvande, att, derest de vägrade ats sodkänna eller fördela besagde utgifter, sjelf afgöra tvisten, Denna händelse är för oss icke tänkbar, så länre Svenska folket bevarar sin urgamla rätt, att 8g sjelf beskatta, Aldraminst kan ett sådant förslag bringas å bane, förr än räkenskaperne blifvit gran skade och framlagde för församlingarne, på dt alt de sjelfve måtte kunna urskilja, hvad som var rit nödigt, eller icke, och på det att de, som, i sednare händelsen, illa bushållat med sina medborgares medel, också måtte sjelfye vidkännaus skadan, RS RE