La fJ 2 ee Tas an AL kass act iz det fallet , inskränker sig, och huru tillfredsställande, att ej säga smickrande för mig denna tidrikning då utfaller! — Dikter af Konung Ludvig i Bäjern, öfversatta af Joh. Jac. Nerwander, 1 häfte. Helsingforss. PÖfvers. medger att Konung Ludvig hör till den klass af Skalder, hvaraf vår tid kanske frambragt ett större antal än någon annan, hvilkas skapelser icke allenast som vanligt hos andra deras likar, äro framkaldade af en originel, poetisk känsla, utan hvarest äfven författarens bestämda individualitet sjelf ingår såsom ett hufvudsakligt oetiskt element. : Att det subjectiva elementet i de Kongliga poesierna är öfvervägande, devi har öfvers. ganska rätt; men den originalitet han tillskrifver dem, torde med skäl böra anses endast säsom en underdånig artighet. I allmänhet hämta dessa dikter sitt lilla intresse af sin författares namn, och hade de anonymt utkommit, skulle de väckt föga uppseende. De äro öfverhufvud lättlästa och lediga på original-språket, men det behagliga, de innehålla, ligger mera i uttrycket än i ämnet, består i den så kallade Poesi der Sprache, hvartill hvarje språk, som eger en rik litteratur, måste utbilda sig. De märkvärdigaste dikterva äro de, i hvilka Läsaren tycker sig se Konungen, men icke skalden: det är Konungens tankar och äsigter man intresserar sig för: skaldens inpehålla ingenting nytt, Följande stycke vinner i märkvärdighet, då man tänker på de sednaste händelserna, försöket att införa censuren m. m. Konungakänsla, 1929. Hvad som stunden ån åt Fursten vägrar, Ren som uppfylldt i en framtid hägrar: Rättvist lugn hvarmed hars sträfvan döms. En gång, när passionens stormar tiga, Skall, hvad godt han gjort, i dagen stiga, När hans samtid ren af grafven göms, Säll den ödet upp på thronen höjer; Ofvanom sig intet tvång han röjer,