Aftonbladet – 6 september 1831, sida 1

i RV STI SEE En 5 Christliga. väntan, denna Religionens rätte mätiga fordran att inviga Herr Pettepsson ä Jesu namn, till Jesu Christi tjenare och med sitt höga allvar, sitt kraftiga språk, sih tjungande framställning, sin genialiska uppfattning, visa honörb det osvikliga, det hugs nerika, det enda rätta och sånna deri, att vära evangelii sanningars oskrymtåde, oförfärade tolk, och hafva sin Gudomliga mästare till ett lika heligt som oafbrutet rättesnöre och föresyn, var det nu så kränkande orättvist och grymt attjag anmärkte denna förgätenhet, att jag, till Hr Wallins på Församlingens och sina egna vägnar, uttalade önskan till: Hr Petterssons med dig vare ock Herran, tillade Pauli ord: vi predika icke oss sjelfva, utan Jesum Christurn, att han är Herren, meh vi edre tjenare för Jesu skull? Att jag i sammanhang dermed i allmänna ordalag och utan tillämpning på något visst tillfälle eller någon viss person, upprepade Johannes ord, dem ivgen Christi tjenare borde finna lägligt eller akta nödigt att i något fall eller uwder några lifvets eller Embetsförhållanden låta sig undfalla, neml; Hvar och en som öfverträder och icke blifver i Christt lärdom, han hafver ingen Gud: den der blifver i Christi lärdom, han håfver både Fadren och Sonen: kommer någon till eder, och icke hafver denna lärdomen met sig, undfår horon icketihus och hälser hohomicke heller : Ty den honom hälsar, hån har delaktighet i lians onda gerningar, tillsägande! ej är det godt att skämmas vid mitt namn, säger Frälsaren, ty honom skämmes jag vid på sistone, var icke eller ur vägen och borde icke ha sårat åtminstone Hr IVallin, envedan, om tillämpvingen kunde göras på något, så vore det på Hr Pettersson, som war den kommande, men han kom ju med Christi lärdom och då hade han icke förverkat rättigheten att blifva undfången i hus och helsad, och då kunde ju också Hr FVallin opåtaldt och skadelöst helsa honom, hvad han ock gjorde, ehuru denna helsning, efter rhitt förmenande, boördt ske i Jesu namn, ty bäst välkomnad, sällast välsignad är den, som kommer i Hans namn och den kraftigaste, bästa läraren den, som hafver med sig Christi lärdom och bemödar sig att i allt införlifva sig med Hans anda och i allt följa Hans osvikliga fotspår, icke aktande på hvad verlden fordrar och verldsvisheten gillar, Men, oberäknadt de afsteg, de hänförelser som hlifvit anmärkte och som beklagligtvis snarare hända snillen, än andra, är det utan all fråga att Hr ZVallin, i många fall, står högst bland vår tids andlige Talare, och att han, i afseende på vår ypper