Aftonbladet – 3 september 1831, sida 3

Hamburg. Kaletidoskop. VÅRA MEDARBETARE I VINGÅRDEN. De som följt med Tidningslitteraturen sedan någon tid tillbaka torde påminna sig huru obarmhertigt Aftonbladets Redaktion i början af året anfäktades af de öfrige resp. Redaktionerna, för det wi i vår anmälan hade nämnt, att vi någongång ärnade meddela intressanta uppsatser ur andra tidningar. Vårt Blad hade knapt upplefvat sin första födelsedag, lika oskyldigt som något annat barn som föddes i natt, förr än det genast af Conversationsbladet döptes till Le Zoleur universel; förrän den sjelfdöde Granskaren liknade Författarne i bladet vid personer som föda sig med: att stjäla ur fickan på ärligt folk, samt de öfriga tidningarna, ett par endast undantagna, i-mer eller mindre mån instamde i enahanda: lä— ten. Emedlertid inträffade, som våra Läsare kunna vitsorda, att vi ganska sällan haft avledning eller tillfälle begagna några uppsatser ur de andra bladen, med uudantag af dagens nyheter, som alla lika gerna och obehindradt hålla till godo; och de få gånger vi funnit oss för våra Läsares. intresse böra låna någon annan uppsats, en politisk reflexion eller en utarbetad berättelse, ha vi alltid utsatt källan hvarifrån den var tagen, Den första idgen hade emedlertid, så som den blifvit förklarad af våra välmenande medbröder här i staden, synnerligen fallit en och annan fattig Redaktör i landsorten på läppen, som, i brist af egna ämnen åt sina prenumeranter, gerna lefva på andras bekostnad, men högst ogerna vill visa att han gör det. Vi ha ofta lett åt detta litterära luren drejeri, och missunna det visst icke åt de beskedliga provinskompilatörerne, i synnerbet som vi hittills Gudilof haft den: lyckam att se våra bemödanden belönade af allmänhetens välvilja, yttrad i en ännu icke afstadnad prenumeration. Det är till och med begripligt att ett provinsblad, som aldrig kan: påräkna så stor debit som hufvudstadens: tidningar, icke Kan: bära den kostnad af utländska jnrnaler dessa måste vidkännas, för att ur massan af en stor mängd: slösäd: kunna utplocka ett och annat korn åt sina Läsare. Men någon gång tyckes det, att när original-uppsatser aftryckas ur ett annat blad, eftertryckaren (åtminstone kunde till: belöning för de almo:sor han: sålunda tillskansar sig, omnämna