flyktenvs ; SVs nn ATTIKA ANNARS SAK AA CHRISTELIG LAGLXDNAD En af våra pålitliga correspondenter hav i går berättat oss följande vackra drag af laglydighet hot det andeliga ståndet, hvilket vi skynda att i hans egnaord allmänörar Sistl. Söndag infann jag mig, stadd på en resa, ien Kyrka, belägen omkring -4 timmars. väg från hufvudstaden; fivårest jag med sann uppbyggelse afhörde en predikan af församlingens comminister, om den barm— hertige Samariten, med många vackra.tillämpningar på tidens förhållanden: Som jag. icke har den vanan att vid ordet Amen stupa ut ur min bänk, qvarstadnade jag att höra bönerne för min lidande nästa, samt för att få veta hvad nytt Konungens respektive Befallningshafvande hade; godt eller ondt, att förkunna. Jag kan icke neka att jag bärvid blef något förvånad, då jag fick höra förbönen för ff. K, HH: Prinsessans lyckliga nedkomst, helst Aftonbladet re— dan föregående ÖOndagsafton 1 sin andra upplaga, och Postoch Inrikes tidningen om Lördagsmorgon hade förkunnpat den glada nybeten: om Prins Nikolai Augusts: födelse. Sedan :Presten gått: af: Prediksto— len, giek jag derföre fram och frågade, onr han icke kände detta. Jo bevarss svarade han, vi hafva flera tidningar här i socknens men Consistorium har befallt, ant förhönerna skola: fortfara tills Consistorigm contraäman-— derar dem, och jag följer de vördade fäder nes föreskrifter liksom de symboliska bör kerna, utan att låta min tro: eller min lag. lydnad. fara vilt, aldraminst för så verzldsliga: och syndiga . ting. som: dugbladen. — Häremat hade jag. naturligtvis ingenting ati invända; men föreställer mig Hem Commi:nisterns embetsbryderi och: allmogens för— undran: om rätta sammanhanget, när ham nästa Söndag: först uppläser lörbönen och sedan Landsh.-Embetets Kungövelse om I. K. Höghets lyckliga nedkomst..