det allmänna oväsendet kunna endast åtbörderne förnimmas. Conselj-Presidenten. Blott några ord, mine Herrar. (Djup tystnad). Jag upprepar det; det är för att bevisa min rätt att tala såsom Minister; icke till följd af reglementet, utan af chartan . . . . (från alla håll Nej, nej Jo, jo). Herrar Jollivet och Jousselin springa upp i tribunen, den Conselj-Presidenten ej ett ögonblick lemnat. Herr Jousselin tilltalar Herr Perrier med häftighet. Då uppstiga båda centrarne i massa och ropa: till ordningen! till ordningen!? Herr Jousselin fortfar, oaktadt Kammar-Presidentens kraftigaste uppmaningar, att slå i tribunen, der han med ökad häftighet tilltalar ConseljPresidenten. Kammar-Fresidenten betäcker. sig och sessionen är slutad. Medlemmarne antydas att för en timmas tid begilva sig I Utskotten. Oväsendet öfvergår alla gränser. Presidenten tilltalar flere; men man hör honom icke. Herr Briqueville, Ni är betäckt! ni har sjelf ej mera ordet. Vi skola åtskiljas. Kamaren åtskiljes under ett buller som öfvergår all beskrifoing. Skrik och häftiga utrop höras från alla bänkar och de eldigaste samtal börja på alla håll. Ministrarne Pårier, Soult, dArgout och Barthe, spatsera med våldsamma steg fram och tillbaka. Kammar-Presidenten inträdde åter i sa— len kl. 3 till.6. De Deputerade äro föga talrika. Han intar sin plats och yltrar: Det är med djup smärta som jag uttömt hvarje utväg som reglementet gifver vid handen, för att i denna Kamare äterföra luga och tystnad. Jag har nödsgats tillgripa den yttersta, och uppmana Kamaren att begifva sig i Utskotten. Kammaren torde inse att, ha ru ömtåliga och upprörande än de ämnen kunna vara som förekomma till öfverläggning, bör den dock med lugn och stystuvad afhöra talarne. Det är endast på detta sätt den kan vinna upplysning i sakerne, och afgöra dem såsom sig bör, och dess pligt fordrar. Det finnes ingen fråga som icke kan afgöras enligt parlamentariska former. Sådana oredor, som denna dagens, skulle göra en representativ förfaltning omöjlig. De skulle förvardla detta rum till ett stridsfäölt för passionerne, då det likval blott är Frankri— kes största interessen som der böra afhandlas, med den värdighet fosterlandet har rätt alt vänta af sina representanter. — (Bra, ganska bra. Allmänt bifall). Dagordningen för den 16:de uppläses och sammankomsten upplöses på Eerr de Lenr Ro