skjuta denna öfvergång, från slägte till slägte. Men bheträffande oss, medlemmar af oppositionen, som äfven ha vår ansvarighet, som äfven böra inför folket öppet förklara oss, måste vi tillstår att vi äro upprigtigt tillgifna den constitutionella movarkien, och att vi hafva desto större rätt att blifva trodda i denna försäkran, som vi sjelfve medverkat till denna monarkies upprättande. (Bravorop). Utan att vilja undersöka till hvilka slutföljder man kommer genom folksuveräniteten — slutföljder som det kanske vore vådligt att strängt logiskt utveckla — är det vår tanka att denna suveränitet endast bör antagas såsom öfverlåten, och att folket alltid representeras genom sina Deputerade och sina embetsmän. Den existerar icke materielt och ovillkorligt. Nu, Mine Herrar, synes oss den konstitutionella och representativa monarkien vara i fullkomlig öfverensstämmelse med principen om folksuveräniteten, och alltså med principen för 130 års revolution... Vår öfvertygelse är äfven, att, uti en stat der forskningen i alla ämnen är tillåten, der tryckfriheten råder, och yttranderätten ;--fri från band, verkar oupphörligt på massorna, på statens embetsmän, på representanterne, skulle det vara vådligt att uppföra institutioner på en grundval, som icke utliärdar det allmänna förnuftets pröfning. Vår tanka är att den konstitutionella monarkien, maktens enhet, ärftlighet och oupphörliga bestånd utgör en af de institutioner som förnuftet och erfarenheten aldrig kunna annat än befästa i stället för försvaga (bravorop). (Forts. e. a. ) nn