Aftonbladet – 26 augusti 1831, sida 3

Reflexion den 25 Augusti 1831. Uti ett bref af den 8 October 1809, yttrade Konung Carl XHUE till H. E. Grefve Adlersparre, det han önskade att den Danska Prinsen som var vald till Svensk Thronföljare, måtte aflägga vid sin hitkomst sitt förra namn Christian såsom ett förhatligt namn för alla Svenskar; ett lappri t sig sjelf — fortfor Konungen — mer som pu. de mindre klasser gör stort intryck. Namnet gör väl ingenting till saken; men de förblandas dock så ofta, och det var en ädel grannlagenhet hos både Konungen och den valde Kronprinsen att de, icke ens i denna omständighet ville sätta sig öfver folkets känslor. De ville ej tvinga Svenska nationen till undersåtlig vördnad för ett förhatadt namn, hvarvid den vant sig att fästa begreppet om förtryck och despotisim, Namnet Christian var företrädesvis antaget af Danska Dynastien; och man känner att allting Danskt, liksom isynnerhet allt Ryskt, vanligen mött en stark antipathi hos de för nationell sjelfständighet nitälskande Svenskarne. Man lär med skäl kunna påstå, att både Konung Carl och Kronprinsen Carl August, då de visade andseende för npational-lynnet, bandlade lika-å klokt och Kungligt, som de skulle handlat opotitiskt och oädelt, om de visat ett högdraget förakt för detsamma — blott för att ge Hofvet tillfälle till ett förnämt hånlöje, och lemna ett drog af kurtis åt en utländsk Sjelfheviskare. Historien, hvars röst icke alldeles bör föraktas, visar att Folkets tillgifvenhet alltid varit för Regenterre et! säkrare stöd t tidens vexlingar, än alla hemliga konventioner om utländska bajonelter.