Aftonbladet – 24 augusti 1831, sida 2

klagade oss för en ogrundad likgiltighet, försökte vi hvarje dag nya medel att bilägga stridigheterna (rövelse). På hvilket annat sätt, M. H. kunde vi lemna understöd? Borde man, som vi hört påstås, erkänna Polen? Men om vi också förutsätta att helgden i fördragen, att vördnaden för våra förbindelser tillåtit oss detta erkännande, så skulle det. blifvit bedrägligt om det icke medfört verkan, och då återstod endast kriget. Jag vädjar till denna kamares vishet; ty det är icke passioner eller enthusiam som här böra tala, det är förnuftet. Bör Frankrike! söka krig? Bör det åter begynna den gingantiska strid, i hvilken Napoleons lycka fann sin graf? Besinnar man hvad det är för krig man fordrar af oss? Det är ett krig: som skulle föras på andra sidan af Europeiska continentens vidlyftiga landsträckor; det är ett universalkrig, föremål för så mångas vilda ärelystnad och så många chimeriska passioner. Om man ändå kunde bevisa oss alt detta bragdfulla korståg. förmådde frälsa Polen! men, M. H. det kan det icke! ty om Frankrike ett ögonblick lemnade sin neutralitet, så vore det förbi med de öfriga -makternas neutralitet, och endast fyra dagsresor skilja deras härar från den hotade Polska hufvudstaden, sont försvarat sig sjelf på 460 lieues afstånd från oss! Hvilken vågar under sådana förhållanden yrka på ett krig som icke skulle frälsa Polen men medföra dess undergång! (rörelse) Våra förklaringar skola icke vara mindre positiva, hvad Belgiens affärer beträffar. Huru många gånger, I kunnen påminna er det, har man icke i Belgiska Konungavärdigheten förutsett en ofelbar aäånledning till fredsbrott med hela Europa? Då vi inträdde i ministörenv, inskränkte visserligen vägrandet af kronan för Hertigen af Nemours och uteslutandet af Hertigen af Leuchtenberg, valet af den Konung, som borde gifva existens och enighet åt detta nyfödda Konungarike, inom trångare gränsor, Det val Belgien gjorde var politiskt; den personliga karakteren hos den Prins, på hvilken det föll, gjorde valet eltterlängtadte Frankrike har bordt med tillfredsställelse upptaga det, ty det delar icke ett mörkt misstroende, hvartill endast ges en skenbar orsak, Dessutom har Frankrike, då det erkände Konung Leopold, bestämt vilkor som hade shans säkerhet och värdighet till syftemål Nedrifvandet af de befästade platserna skall utplåna de sista spåren af 18135. Belgiens oafhängighet har blifvit garanterad, dess neutralitet är det icke mindre. Så det ena som det andra skola efter behof försvaras. Det Franska kabinettets sista beslut har nyligen bevisat det, En Fransk arme har fått ordres att rycka in i Belgien för att afvisa Holländska Konungens oväntade anfall.