Aftonbladet – 22 augusti 1831, sida 2

Westergöthland 1831 Aug. Spannemåls-undsättningen till Skaraborgs Län 1831, Erfarenheten har på det mest nedslående sätt mången gång viltnat, att åsigter öfver allmänna ärender, ehuru af utgången på det mest öfvertygande sätt bekräftade, fruktlöst blifvit framställda. —Denna erfarenhet är afskräckande, äfven för den ädlaste vilja. Förlattaren till denna uppsats vill dock icke bära tyngden af den förebråelse att hafva förtegat sanningen, blifver ock hans röst en suck i stormen. — Han vill tala hvad ban vet och hvad tusende inom denna landsort nougrannt känna och ännu fullkomligare skulle kunnpa utveckla. Styrelsen inom detta Lan förtjenar, ij Insändarens tanka, det offentliga vitsord, att, så långt det stått inom dess förmåga, hatva med en berömvärd soörgfällighet, outtröttlig omsorg och verksamhet uppfyllt hvad man af embetsmän på denna vigtiga plats med billighet och rättvisa kan äska. Den njuter ock invånarnes hjertliga erkänsla. Man döme utan väld, så gifver man ock sanningen sin rätt. I alla menskliga verk ingår, såsom en nödvändig beståndsdel, något ofullkomligt. Så länge vi ro menniskor, skola, i all tänkbar förvaltning, från hushållningen i den enstaka torparekojan till styrelsen af ett helt rike, finnas ofullkomligheter. Det vore vanvettigt, att fordra en engels vishet af stoftets barn. — Hufvudfrågan är här, som alltid annorstädes, att der bristerna upptäckas eller de skadliga följderna af dem med säkerhet föreses, med hofsamhet visa de förra och, om möjligt är, afböja de sednare. — Säledes till sjelfva saken. Detta års spanmåls-undsättning till Länet var påkallad af nödens oeftergifliga kraf. Inom den församling, der Författaren bor, skördade de flesta icke utsädet. Sådant var förhållandet nära i allmänhet. De äldsta personer minnas icke en dylik missvexts Den af år 1826 var med denna icke jemförlig. Detta är allas bekännelse. Behofvet var ock då vida mindre. Allt, som till föda tjena kunde af jordvexter, stog förra året felt: potatoes, ärter, rofvor — allt. Invånarne måste således lefva endast