Aftonbladet – 20 augusti 1831, sida 2

BELGISKA KRIGET. Ehuru det steg Franska regeringen tagit icke, syntes i det hela. oväntadt, tro vi att ganska få, som hunnit vänja sig :vid den Perierska Minmistrens fasthet i sin rätta meaelväg, (medelvägen mellan att gå framåt och ått skrida tillbaka, — den orubbliga tstadigheten) väntat. sig några så : afgörande åtgärder, som en Fransk Armes inryckande till Belgernes skydd. Emedlertid :borde man tro att de Franske oppositionsbladen skuHe-vara fullkomligen belåtne med den krigiska hållning deras lethargiska styrelse antagit, att de, som så högt och bittert förehrått den att hafva öfvergifvit brödrafolkets sak, ändtligen skulle, för några ögonblick åtminstone, glömma det förflutna, för att låta rättvisa vederfaras det närvarande. Och likväl är förhållandet tvertomsSjelfva de moderata bladen finna sig: alldeles icke vid den krigiska attitud Monseigneur Perier antagit, öch han har alltid hos opipionen otur med sin martialiska ifyer, denna må nu vända sig mot skolgossarne i Paris eller det -Holländska -Majestätet. Vi tvifla ingalunda att. ju Oesterreichischer Beobachter , Fäderneslandet m. . fl. andra Jesuites å robe, courte härvid tycka sig fått ett -ypperligt tillfälle att utskrika inkonseqvensen och missbelåtenheten hos det oroliga våldsamt radikala partiet, och vi anse det derföre icke ur vägen att, in-; nan vederbörande hunnit hemsöka allmänheten med några expeetorationer i denna anda, säga några ord svt torde ställa denna: skenbara motsägelse hos de Franska Journalisterna i en annan dag. Det är nemligen, ehuru det, så vidt oss är bekant, icke af någon bland de Franska tidningarne finnes bestämdt utsagdt, icke kriget mot. Holland: som ogillas af Franska oppositionen; att ila det nödställda Belgien till bjelp har alltid varit och är tvifvelsutan ännu Franska f!kets favoritidd, ehuru de sympatier, som förut så varmt och uteslutande omfattade selgien, på de sista tiderna med oändligt mera skäl afledts åt Polen. Hvarföre är likväl icke detta krig populärt? Emedan det icke är en ingifvelse af frihetsoch rättskänslan, utan — så tyckas åtminstone Fransmännen vilja betrakta saken — blott en ny combination af en politik, som vill försona Julirevolutionen med Heliga Alliancen, eller åtminstone med en och anhan af dess medlemmar; emedan man vid krigets utförande, i stället att endast och alenast stödja sig på sin egen kraft och nationens vilja,