Aftonbladet – 19 augusti 1831, sida 2

Di WW WwSev AR EE PF RAÄ MER NS Fv ÅN SS SR WE SSR ww Han har ock vid några alfvarsamma tillfällen varit ibland dem som fått mäta sig med den såkallade Nordens Rese, men alldrig ansett denne i något afseende farlig. ) Den åberopade förundran skall så mycket lättare försvinna då Insändaren får veta, att motionären är fader till en talrik familj, hvars uppehälle beror af honom; att han till följd deraf sett sig nödsakad använda sin verksamhet på ett större industrielt företag, samt att han nu befinner sig utur tjenst.. Men oaktadt allt detta skulle han, icke draga i betänkande att hvarest frihetskampen kämpas deltaga uti den, så vida han agde någon garantie för deras utkomst som närmast ligga honom om hjertat. Frihetsstriden är icke mera Polen ensamt förbehållen: det gifves nationer med föråldrade och förhatliga Institutioner som hafva lika -mycket behof deraf som Polen, det vore kanske tid att äfven derstädes man finge höra aux Armes Citoyens (till vapen medborgare). Ernst v. Vegesack. Friherre von Vegesack hvilken väckte ddn ofvannämnda motionen, har genom sin här meddelte uppsats, på ett så fullkomligt sätt besvarat den åberopade noten, att vi dervid hafva intet att tillägga. Men hvad den sista öfvergången till andra länder med föråldrade och förhatliga institutioner beträffar, så taga vioss friheten hemställa, ull Hr Friherrn .huruvida icke hans ädla ifver dör en stor och helig sak fört honom till en jemförelse, som vid noggrannare skärskådande, ingalunda kan tagas cfter orden. Om med något af dessa länder med föråldrade statsinrättningar Friherrn skulle mena sitt eget och vårt fosterland, så ville älven vi med honom ropa: Till vapen medborgare! men dessa vapen, — måtte de icke blifva kulan eller stålet; måtte de blifva förnuftets, att upplysa och undersöka våra behof och brister, satirens, åtlöjets och medömkanrs, att gissla fördomarna, lycksökerviet och skuggräddslan, och den gemensamma viljans kvaft, att låta sanningens ljud framtränga och varda hördt vid tbronen. Med den ställning, hvaruti de olika samhällselementerna befinna sig till hvarandra, är det i vår tanka endast från en god, kraftfull och framförallt sparsam Regering, som lavdet kunde hafva att hoppas de så nödiga reformerna i den offentliga muktens organisation, beskattningsväsendet och re presentationssättet, ty styrelsens inverkan på den lagstiftande makten till det ändamål hon önskar, kan anses såsom gilven. Derföre, måtte det vara alla goda medborgares ändamål, att utan rädsla och utan att tröttna söka förmå Styrelsepersonalen inse nödvändigheten