Aftonbladet – 19 augusti 1831, sida 1

ANEbbtö! VUIbBINV I KBKUVIE ESSLEFEERIRS Et et Vv vv kransar, försedda med passande inscriptioner, såsom: Folkens frihet, Verldens lugn,? Lagarnes välde, Nationernas endrägt. Sedan bordet var afröjdt, uppsteg Presidenten för tillfället, Hr Bonnaffe, anmodade alla att fatta sina glas och proponerade en skål för Franska revolutionen 1830, hvilken emottogs och dracks med yttersta entusiasm. Sedan burraropen något saktat sig, uppsteg v. Presidenten, Kapten Guezenec, och, efter ett litet tal, proponerade skålen för Franska Nationen , hvilken skål tillika med Presidentens för Ludvig Filip af Orleans, Fransmännens valde Konung, äfven emottogs med högljudda bifallsrop. Kapten Guezenec uppsteg derpå ånyo och proponerade: För Wilhelm IV, Konung af England ; hvarpå Presidenten proponerade för Engelska INationen. Herr Trower tackade på sin nations vägnar och proponerade tillbaka -Presi-. dentens skål; hvarefter Kapten Guezenec uppgaf en skål för de Förenta Staterna. Härpå begärde Hr Maniglier ordet och sade: Mine Herrar, den entusiasm , med hvilken de uppgifne skålarna blifvit emottagna, inspirerar äfven mig, och förer mina tankar till ert alskade och ärofulla land, och jag skulle gerna uttrycka dem medelst en nationel skål, men den flagga hvilken svajar bredvid de nyligen hälsade, påminner mig om den pligt jag har att iakttaga, och jag tviflar icke att ni ju alla instämmen med mig uti den skål jag har den äran att proponera eder nemligen Svenska Nationens. Det lysande rum den intager i historien, har, under mångahanda förhållanden , förskaffat den hela Europas beundran, och den skål, jag föreslår, kan icke, mine herrar, annat än med nöje af er emottagas. Måtte Svenska nationen förblhfva vår trogna Bundsförvandt: måtte den frihet den njuter hastigt utspridas öfver norra Europa, och föra det till samma lyckliga och oberoende tillstård hvilket det sjelfnu garanterar oss, medelst sin fasta constitution och sin upplyste monark. Mine Herrar, Svenska Nationens skål! Denna, liksom de föregående skålarne, dracks äfven med högljudt bifall. Sedan hurraropen tystnat, uppsteg en, bland flera andra närvarande, Svensk, Doctor Bergsten, som sedan många år tillbaka befinner sig i Ostindien, och yttrade på sina landsmäns vägnar: Hr President, Mine Herrar! Mina Landsmän och jag veta ganska mycket värdera den hadern I hafven Åmart OSS håda att Tina