Aftonbladet – 17 augusti 1831, sida 3

sedan funnits en person, som till hög grad varit besvärad af bypocondri. Ena dagen inbillade han sig vara en katt, och satt då på bakdelen; en annan gång trodde han sig I vara en thekanna, och satte då ena armen i form af handtaget och den andra i form af pipen. Slutligen blef han öfvertygad att han var död, och ville icke flytta sig eller tillåta någon vidröra sig förrän likkistan skulle ankomma. Hans förskräckta hustru skickade efter en läkare. Denne belsade den aflidne efter. vanligheten med den frågan? huru står det till i dag? — Huru står det till? svarade han med låg röst; vacker fråga till en död menniska. — Död! hvad vill det säga? — Jo, jag dog i onsdags; likkistan borde redan hafva ankommit; i morgon skall jag svepas. Läkaren, en förnuftig man, kände honom på pulsen, och sade, skakande på hutvudet: Ja, jag märker Gudnås att det är sant; ni är verkligen död, och det ändå ganska skarpt; blodet är aldeles utan rörelse, och förruttnelsen lär icke länge dröja, så att ju förr ni kan komma i kistan; ju bättre vore det. Likkistan kom; den sjuke sveptes med omsorg, och man begaf sig korrt derefter till kyrkan. Läkaren hade meddelat några grannar hvad de hade att göra. Processionen hade knapt hunnit hundrade steg förr än någon frågade hvilken man bar till grafven? Det är Hr D.., vår värdige Inspektor. — Hvad, har den gamla skälmen då äntligen fått sin lön? det var stor lycka för oss allas; Maken till kanalje finner man ingenstädes. Den inbillade döde hade icke förr hört detta anfall på sin karaktär, förrän han upplyfte sig med en hotande min och sade: Bof! om jag icke vore död, skulle jag betala dig dina smädelser; men efter jag är dödy så är jag väl tvungen att tåla dem. Han lade sig härvid å nyo ned i likkistan. Men förr än tåget anländt hålfvägs till kyrkan, närmade sig andra grannar till processionen, gjorde samma fråga, och bifogade samma smädliga uttryck. Detta var mera än den aflidne kunde fördraga; han uppspringer i raseri, och gör sig i ordning att förfölja sina : belackare; alla åhörarne instämde: i ett gapskratt. Det allmänna gäckeriet väkte honom ur sin galenskap, han sökte öfvervinna den, och lyckades slutligen. CORP EFOTIONSHETS FÖR BARSN