Aftonbladet – 17 augusti 1831, sida 2

Ke en ka ket värd. Fäderneslandets. sympathier, som den andra. Men, hvem låter inbilla sig hvad Fåders. neslandet predikar, att en sådan strid, som föregick den sista Regements-förändringen i Frankrike, vanns af galer-slafvar och . missgerningsmän? Den som vet att foster ländskänslan är det ädlaste mötiv för en medborgares handlingar, förutsättande en upphöjd och ren själ, lär icke: tro att det var rymda. brottslingar söm skyddade Fraokrikes Grundlagar emot de förnäma missdådarne som anpgrepo dem. Det fordrades friskare och bättre krafter för att besegra ett parti, som disponerade hela statens skattkammare och arme-massa för sina mörka ändamål. . Inbillar sig Fäderneslandets Re daktör, som sjelf ;varit en bland : vår. nations representanter, alt ett våld på våra egna grundlagar skulle möta den första protesten ur fängelserna? Vär historia ger oss icke anledningar till en sådan tro. Det var icke! missdådare som följde Engelbrecht — och Gustaf Wasa för att mota Våld och förtryck , och. -som fördrefvo den fåviska Sigismund, och dem förblindadeGustaf-..sden 4:de. Det är vål savnt att en Svensk Konupg en gång skrämde koncepterna af våra fyra Ständer, utan att nationens tänkesätt var stämdt för att afvärja det; ::men hämden glömde hvarken Honom eller Hans afkomlingar. : Det är en blygd för Trycks pressen uti ett Jand, som är ryktbart för.sin nrgamla frihet och för det sunda och lugna begrepp som alltid satt nationens sjelfständighet öfver alla konsiderationer för legitumiteten — det är en skam, säga vi, att se en Svensk Författare yttra så otyg lad harm emot en stor och ädel Na tion, blott derföre att den vågat förjaga en krönt odugling. Men det är bekant af hvilken fraction vårt Fädernesland redigeras; och man undrar således icke öfver de läror som deruti predikas. Af ett parti, som icke har begrepp om något heligare i verlden än JHofetikett och murknade anor, kan man icke eller wänta bättre: Ett drag som fullkomligt karakteriserar detta parties tänkesätt är, att det aldrig med der minsta ovilja omtalat Carl den t10:des menediska anfall mot den af honom besvurna samhällsordningen; men deremot ständigt med outsläcklig harm käbblat. öfver hans efterträdares gråa hatt och paråply.: Denna grufliga missgernibg mot konveniensen kan det aldrig förlåta K. Ludvig Filip; ty det anser Monarkerne vara öfver alla lagar — utom etikettens. Då Carl X lät artilleriet framrycka för att med drufhagel undfägna sina kära undersåtare i Paris, yttrade någon en rysning öfver dessa blodiga mesyrer, som kunnat undvikas genom ett (sedermera erbjudet) återkällande af de våldsamma Förordningarne.