Aftonbladet – 15 augusti 1831, sida 1

Article Image
skill. banko raden. Utdelningen kl. 6 eftermidt af C. F. van der Felde. Öfvers. Stockholm, Carlsson 1831, 235 sid. 8:0o. En munter och underhållande Novell för den, som forut är väl bekant med Kotzebues theaterpjeser, serdeles ?Strumpstickornas och Bayard. Utan att ega något egentligt konstvärde, vittnar äfven denna om van der Veldes lätthet att uppfatta karaktärer och hopspinna en liten intrig, utan att hvarken gifva dem den åskådlighet eller denna den naturlighet, som endast tillhöra mästare i konsten. Hela intrigen går ut på att försona ett theatervurmande Amtsräd med en ung Jurist, som förolämpat honom, men som slutligen spelar sig till hans dotter förmedelst diverse intriger så väl imellan kulisserna, som utom skådebanan, hvilka understundom icke särdeles hedra honom, och ingalunda äro utmärkta af den fina grannlagenhet och sedlighet, som de store Engelska och Amerikanske mästarne iakttaga. Polens befrielsevecka, m. m. af en Polack, öfversatt fr. Tyskan; Stockholm 1831 Elmåns och Granbergs tryckeri, 63 sid. 8:o. Denna enkla berättelse om de vigtiga upträden, som öppnade det stora Skådespelet af Polens pånyttfödelse, ger väl icke något begrepp om de handlande personernas individuella karaktärer, men det framställer flere fakta, hvilka behöfvas för bedömandet af anledningarna till revolutionen. Några anekdoter, som sluta berättelsen, äro hedrande för Polska nationen, och man genomläser med nöje dess ädla kraftfulla . manifest. Österländarnas Faust, eller Ben Fafis vandringar, Berättarens resor före syndafloden. Stockholm Elmens och Grarbergs Tryckeri, sid. 8:o. I den Tyska Litteraturens omätliga haf af verk och författare, har Fr. Max Klinger förvärfvat sig ett icke obetydligt namn. fan hörde till de Genier, hvilkas sträfvan för ett halft sekel sedan framkallade den så benämnda Sturm und. Drangperiode. Klingers genialitet väckte en allmän uppmärksamliet, då hdn fråmträdde såsom Författare, och många af hans verk beundrades såsom mästerstycken, i synnerhet då han med en sällsynt kraft förstod att tygla sin ungdomligå öfverdrift och med klarhet och enkelhet framställa sina stora idger. Han blef rysk officer, slutligen General, och fick flere landra vigtiga befattningar. Han har i.sin roman, Ben Hafis vandringar, hvilken. föröfrigt tyckes gilla och antaga den monarkiska principen, velat visa att hjertats värma hos en monark måste förenas med. för

15 augusti 1831, sida 1

Thumbnail