lemnade sina linier, skyndade sig att föranstalta :om.en kollation, och tillbjödo, med den innerligaste hjertlighet, linie-trupperna: på en soldat-frukost, bröd och vin. Uti, flera legioner blef Collekten högst betydlig. En Fru i ett närbeläget bus fick det infallet, att på ett tåg nedhissa en korg med vinbuteljer från fönstret i andra våningen; straxt följdes detta exempel i hundrade hus. Öfverstarne bådo National-gardisterna inställa utdelningarne; genast beslöts att det som var öfver af sammanskotten, skulle användas till vin, att dagen derefter förtäras i Casernerna.. Sålunda skall Julifesten, för de, tappra livie-trupperne räcka längre än trenne dagar. i Snart skallade ropen lefve Konungen! lefve Nationalgardet! genom alla leder; man tryckte hvarandras händer, man promenerade tillsammans, soldaterna söktes och hyllades af medborgar-milisen, och voro uti en entbuslasm som ingen förmår beskrifva. Middagstiden visade sig Konungen midt ibland medborgarne, och framför Nationalgardets front, och förkunnade att Polen ännu en gång triumferat uti en stor och lysande seger. Vid denna nyhet, uttalad af Konungens egen mun, och af honom heJedsagad med ett högljudt utrop af: Lefve Polackarne! utbredde sig ropen af Lefrve Polen? ända ifrån Bastillen till ärauvs tempel, räckte hela dagen, och varade ännu på de illuminerade gatorna med en häftighet hvarpå man ännvu aldrig hade sett når got exempel. Äfven Don Pedro häde svängt hatten i luften och ropat lefve Polackarne. Straxt vid hurraropens början, börjsde folket och tropparna, :man efter man, till, de aflägsnaste, ställen säga till hvar :andra: -Polackarne hbafva segrat, .sex-, ton tusen Ryssar hafva blifvit dödade, tjugu kanoner hafva blifvit borttagna på stranden af Weichseln: Konungen har sagt och bans officerare hafya upprepat, Lefve Polen! National-garde, fotfolk, dragoner, artilleri, carabinierer, husarer, alla hyste samma tanka. Emedlertid fulländade Konungen, revyen, öfver första linien; han kom till barrieren PEtoile; han anlände till bulevarder-. na, midt ibland denna hänryckning, hvilken han tycktes dela. Man ropade omkring honom: Lefve Polen! på samma sno sam Jefmnme KaAanuneen! Arh han ova