Aftonbladet – 3 augusti 1831, sida 3

Jag skulle vilja gifva mycket till, att veta om de små tjufpojkar som redo på käpp och piskade snurra i sällskap med Johanna dAlbrets?) son, kallade honom Monseigneur. Bagatelle, ntd sina artificiella vattenfall och klippor förhåller sig till verkliga Engelska trädgårdar, som rimmästarens konst till skaldens ingifuing. Alltsedan restaurationen arbetar man oaflåtligen på förskönande af denna nejd, utan att hafva lyckats deraf bilda ett vackert ställe. Träden vilja ej trifvas, och oaktadt allt det besvär man gjort sig att göra valtenmassorne ymniag och spegelblauka, rinna de ganska trögt och smeka ingalunda luktorganerne. Ladugårdarne och drifhusen (la Jaiterie) är det vackraste man der finner. De äro delade i fyra delar och bilda en rectangel. Ett elegant drifbus, prydt med colorerade fenster der Ultramarisska vexter afalla slag frodas och der man ser en staty af Henric IV såsom barn, intager första sidan af nämde rectangel, och ligger utåt sjelfva ladugården, hvarifrån den blott är skiljd genom några arcader utan fönster. Två små corsicanska hästar, till storlek lika med de största Newfoundlands hundar, bebo jemte dufvor, påfoglar m. m. den tredje sidan. Den fjer— de är bestämd till boningsrum för dem so:n vårda alla dessa djur och vexter. Hertigen af Bordeux är utan tvifvel cen af de bullersammaste pojkar i hela riket: men oaktadt denna omåttliga liflighet måste han dock af naturen vara ämnad alt blifva allvarsam; eljest vore den gravitet han på mottagningsdagen vet att orubbligen bibehålla, alldeles oförklarlig. Ty allvarsambeten, då den ej är en skänk af naturen, fordrar en alltför stor förmåga att vaka öfver sig sjelf, att man kan tänka sig den hos ett 10 års barn. Å andra sidan vill det icke af hans upförande mot lekkamrater synas, som om han vore begåfvad med serdeles mycket godsinthet eller tålmodighet. Hans gouvernörer påstå naturligtvis detta, men jag har, i den punkten, mina ovedersägliga bevis för motsatsen. Liksom alla barn, älskar Hertigen af Bordeaux soldater. Han lyss ofta till corps de garde-sångerna, och man hör honom stundom eftergnola dem, med deras icke serde—les konungsliga ord. . Under Ludvig den 18:des sista regeringsår, då denna Furste af fetma och åldervdoms krämpor var alldeles oförmögen att röra sig, utan hjelp, frågade någon Hertigen af Bordeaux om ban gerna ville bli Kung? Nej, jag går hellre var svaret, Mademoiselle är, såsom bredren, blond och har blå ögon. Hennes hy är fin och nästan genomskinlig. Hon går med små steg, um ad hän darnnaA PAA AA 0?