Aftonbladet – 2 augusti 1831, sida 2

COTUIUUINISCIdAUC, UCH 2U0.UC UCBDCS dl AKLOP lafgifne slutpåståenderna uti dessa måls hvarefter Sekreteraren uppläste och inlemnade tvänne serskilda slutförklaringar, hvilka befunnos lyda den ena sålunda: FTill Stockholms Stads Vällofl. KämnersRätt. Med återställande af Aktors, Hr Hof-RättsNotarien Hökerbergs den 20 dennes afgifna I påminnelse i det emot utgifvaren af 3 och 14 delarne af Handlingar rörande Sveriges ll äldre, nyare och. nyaste Historia sarnt historiska personer anhängiga tryckfrihets mål, får jag i samma ordning Aktor följt, yttra mig öfver dess påståenden i hvardera målet serskildt. I frågan om det juridiska ansvaret för de 1 3 och 4 delarne åtalade handlingars tryck I ning, har j2g föga eller intet att tillägga till hvad min hufvudman förut yttrat, helst hans erkännande att derigenom hafva I felat mot tryckfrihets-lagen, förenadt. med dess bestridande alt i detta afseende vara förfallen till mer än 100 Ridr böter i ena och 50 Rdr i det andra hänseendet, tydeligen utgår från den åsigt att den stralfbeI stämmelse som finnes utsatt i samma 6 för deruti uppräknade bandlingar, icke kan föranleda till serskildta böter, då förbrytel sen på en gång åtalas. Jag åberopar således i detta afseende H. E, Herr Grefve Adlersparres förklaring, och utber mig endast alt få yttra några ord ölver det öfs riga af Aktors fran iställning. Aktor har, med ogillande deraf att H. E. Herr Grefve Adlersparre frainlagt de moraliska skälen till sitt handlingssält, velat gifva deråt en tydning som skulle IH, E. derigenom velat hänskjuta rältegångens afgörande tillallmänheten. Något sådant förekommer dock icke i H. E:s skrift, och hela verkan af den i sig sjelf så vackra satsen, att det är lagen, tillämpad. af behörig domstol, icke opinionen, som äger afgöra målet, går således här förlorad, Att deremot Aktor sjelf, likaväl som IL E. funnit moraliska skäl kunna äga någon vigt, ech icke ansett det med likgiltighet huru saken bedömes af allmänheten visar hans eget försök att vederlägga dessa skäl, hvils het måste hafva skett lör allmänhetens räk ning, eftersom det icke kan hafva något inflytande på lagen tillämpad af behörig domstol.? Långt ifrån likväl att klandra detta sednare, finner jag deruti en hyllning åt tidsandan och ett erkännande att sambällets rättsförhållanden måste gå i bredå med densamma , som i min tanka är hedsI rande för åklagaremakten och dess organer. Lyckönskande Aktor till sådana tänkesätt, nödgas jag likväl helt och hället bestrida det resultat i afseende på förevarande ämne; hvartill han leder sig i motsats emot rikt i ningen och andan af sin egen deduction.? Att en icke upphäfven lag kunnat vara overksam annorlunda än genom Konungens mellankommande nåd, synes Aktor icke vilia tro. Jag tager mig derföre friheten