til m—ee -— I —— Införes på begäran. Söderhamn der 22 Julii 1831. I Stockholms Dagblad och N:o 155: för den 13 innevarande Juli har, under rubrik at Helsingland, blitvit, utom den nog sanningslösa berättelsen, om missväxt på Rågsädet öfver hela Helsingland, äfven tillvitelse gjord Söderhamns Handlande: att Sädespriserne dageligen stigit, derigenom att alla förråder från de förra åren voro medtagna och Köpmänren illa försedde icke blott med Spanmål utan ock med Sill och Strömming, hvilka nödvändighetsvaror de, under 2 a 3 månader, icke haft att Lill Landtmannen afyttra. Ehuru Spannemåls-förråderne blifvit förl. j vårtid mer än vanligt, emot de föregående åren, tillitade; voro vid derom anbefallda undersökningar, de Handlande ändock d. 18 sistl, April försedda med 4535 Tir Råg, 337 T:r Korn, 130 F:r Malt och 335 T:r Ärtor; och hade deraf d. 13 Majt, innan Sjöfarten började, ännu i behåll 206 Ti:r håg, 230 T:r Korn 85 T:r Malt och 35 T:r Ärtor; hvarefter, för Handlandes räkning, ej mindre till den 11 innevarande Juli med åtskillige Fartyg hemkommit.r,199 T:r Råg, 1,204 Pier Korn, 391 Tr Malt, 63 T:r Artor och 1,664 T:r Salt, än förrådet redan den 17: Junii, utgjorde 615 Tir fRåg, 65535 T:r Korn, 195 T:r Malt och 50 T:r Artor, då de Handlande, oaktadt sina dryga inköpspriser, gaf Länets vördade och om Landets väl sorgfällige tHöfdinge löfte, att till slutet af samma månad lemna åt Allmogen Rågen till 18 Ridr och Kornet till 16 R:dr Ros. Tunnan; hvilket löfte sorgfälligt efterkommits; äfvensom, utom den Strömming hvilken sedan Sjöfarten började, Stadens fiskare aflåtit till Allmogen och de Handlande, desse sednare ock från andra orter försett sig med 2067 Tr Strömming och 185 Tr Sill. Då de vu andragna icke äro nägra godtyckliga, utan med sanna förhållanden enliga uppgifter, som med intygander al Wederbörande Auctoriteter kunna styrkas; och då vägran till Utborgningar åt dem, som sig derom bebagat anmäla för alt betala när dem lyster, icke lärer kunna -häpföras till bristande tillgångar; så hoppas mun nogsamt härutaf kuvna skönjas, atticke alls någon och ännu mindre föreburne tvåa tre månaders brist i Söderhamn varit på ifrågasatte nödvändighetsvaror; utan lärer den beställsamme Anonymen, som synes åtaga sig hela Helsinglands sak, hafva någon annav ordsak till sina endast emot Söderhamns Köpmän riktade ogrundade bittra och allmän credit störande anmärkningar; men vid sina emot dem gjorda fordringar om handelsskyldigheters uppfyllande, likväl befva DUELLEN. Då freden i Tilsit, 18038, satte en gräns för den store mannens eröfringar i Tyskland, och Europas folk tillätos ett ögonblick lemta andan, återförde det, genom sitt blodiga krig med Frankrike, utmattade Preussen sin armd, och åter försatte den på fredsfot. Flera Preussiska officerare hade permission och vistades i Hamburg. De kommo ofta tillsammans för att gemensamt njuta af militär-lifvets omvexlande och talika nöjen, Uu första dagarne af September, hade sex af. dem ätit middag tillsammans, och mera än en gång smakat och beprisat vin— gudens skänker. Vid nattens inbrytande begåfvo de sig till Börs-kalffchuset, det förnämsta i staden, och ännu uppvärmde af vinets ångor, inträdde med bögljudt buller i salen. Den yngste af den glättiga ligan, Liculenanten Baron V ...s., 23 år gammal, rik och af ett vackert utseende, men pållugen, framfusen och obetänksam, märkte att en ensam man, liten till vexten och svartklädd, som satt vid ett sercki!dt bord, och med den venstra handen höll en tidning och med den högra en kritpipa, icke det minsta brydde sig om deras bullrande ankomst, Tvitfvelsutan stött öfver denna Hiknöjdhet, hvilket han ansåg härleda sig af förakt, närmade han sig he— nom, 1 afsigt att hämnas. Då han kommit till honom klappade han honom helt förtroligt på axeln och sade, med ett ironislt smålcende: Si! god afton lilla skolmåstare. — Den svartklädde mannen upplylie ögonen, fixerade några Ögonblick den okände frågaren, vände sig åter till sin tidning och fortfor att läsa. Förb-mig han svarar något. .. . Hör! min tysta herre, hvarföre svarar ni icke? .... AL! jag förstår: det är pipan som är orsaken. Na väl, den saken skall jag väl hjelpa . . . .7 I ögonblidket låg pipan sönderslagen på sollvet . ... Den unga hjelteas följeslagare yttrade med: hösljudda skratt-salfvor sitt bilalls Utan att förändra en min, vände sig den förolämpade till källardisken och . , . 22 anar I : ropapet kypare. ss 2 EN ANN Pipa. — NA ävdtligen, utbrast Lieutenanten, öppnade han sin mun.? Den ohekaute erhöll ev ny påtänd pipa, och fortfor med sin lektyr, som om ingenting hade passerat. — Från hvilket land är ni? — . . Hvilken by får hugna sig af edra lysande kunskaper? vo. Jag tror pi har svuvit på att ol. Ae 2 Ana 2 2 ; 1Cie svara på mina frågor. Den tillfrågade upplyfte härvid ännu en gång hufvudet, betraktade hounim, drog två starka drag ur ? 2 så sin pipa, förde derefter långsamt öceven