varder ogillad, är att mig vägrades anföra serskildta besvär emot det beslut, hvarigenom jag ålades stå författare-ansvar, ehuru det påtagligen utgjorde ett hufvudsakligt beslut, och ehuru tryck frihetslagen tillerkänner parter i tryckfrihetsmål alla de i allmänna, lagen medgilne rättegångsförmåner, med undantag af rättigheten att inställa sig genom fullmäktig; hvarföre ock 16 Cap. 3 s Rättegångs-Balken bordt tagas till grund i fråga om min rättighet att söka ändring i Domstolens Utslag på min begäran om H. EF, Herr Grefve Adlersparres inkallande. Sluteligen får jag äfven till den Högl. Kgl Hof-Rättens högt upplysta pröfning hemställa, huruvida saken icke bordt handläggas af ena Jury. Tryckfrihetslagen säger: PLagligheten af åtalade tryckta skrifters innehåll skall hädanefter alltid pröfvas af en Jury — — ——, och på ett annat säger den att till denna Jury skall fre mställas, såsom föremålet för dess bedömande, följande fråga: Är skriften brottslig efter det lagens rum åklagaren åberopat? Samma fråga har fPaomstelen likväl här företagit att sjelf besvara, då den utan Jury förklarat femte defen brottslig emot den I som förbjuder tryck mingen af vissa handlingar. Såvidt frågan rörer den omständighet. huruvida brott är begånget emot någon Ä i Tryckfrihetslagen (med undantag af de serskildt uppräknade ordningsmålrn, bvilka alla angå underlåtne föreskrifter, icke positiva förbrytelser) så inträfför ju alltid den händelsen, att ett yttrande skall gifvas i anledning af skriftens innehull, detta innehåll må bestå, antingen i Handlingar, bvilka åklagaremaktan anser updantagna från offentligheten, eller i uttryck som strida emot uppgifna lagbestämmelser. Jemte det jag, på grund af hvad här ofvan blifvit anfördt, anhåller om ändring och upphäfvande af Kämners-Rättens beslut, an.er jag mig böra vördsamt yrka, det hondlingarpa i målet må till Advokat-FiskalsEmbetct öfverlemnas, för att emot de Kämners-Rättens Ledamöter som i beslutet deltagit, Hr Lagmannen Lindbergh och Herr Häradsböfdingen Tempelman, å embetes vägrar föra den talan, som deras handlingssätt synes mig i så hög grad påkalla. — Stockholm den 22 Julii (831. L. J. Hierta.