Aftonbladet – 23 juli 1831, sida 2

hot personligt förolämpande, eller någon enskild person derutinnan blifvit ängrijpen, synes deraf följa, att det icke enligt i Eryckivihe tslogen tillkomunit brefvens författare, alt deras allmängörande åtala, IHan har ej eller, såsom Svaranden synes vilja to, anlitat åklagaremaktens biträde i denna del, utan deremot inskränkt sig till ett enkelt tillnänvagifvande för Hef-CanzlersFiohetet, att utgifne brefven ej genom havs löranstaltande eller till följe af något os honom äskadt och medgifvet tillstånd, ohblitvit till trycket befordrude under ölverlätande för öfrigt till flv Hof-Canzleren, att dt valet göra och läta efter egen prölning, iEnär ov för hvarje i lagen uppgifven förbrytelse någon åklagare allud mäste finnes, och Hof-Canzlers-Eiwbetet, som genom 4 Y to mom. Tryckfrihetsförorduingen har sig åilagdt att i allmänhet vaka öfver sanuna Gröondlags behöriga iakttagande, efter erhäl!en underrättelse om förhållandet, funnit stadgandet i 2 4 mom. alt enskilde bief, så vida de j till något rättegångsmål : nödvändigt böra, utav deras tillstånd som samina bref angå eller tulhöra, j kunna af trycket vtgifvas, här vara Ölverträdt, har I Höghemälde Embete, enär efter hvad ofvan blifvit autydt, enskild persön feke ägt ratt latt kära, med stöd af 4 y 3 mom i nämnde Förordning öfverleimrat målet till Jusife raräning Sree åtgärd. vad sjelfva saken avgår, har Svaranden förment sig hafva ägt rättighet till brefvens tryckning på den orond att de både tillhöra och angå honom. Denna så bestämdt framstälda slutföljd torde vid närmare grauskning finnas mindre grundad. Vill man vid ordet bref icke fästa annany betydelse än ett skyfvel papper, afsändt från en person till en annan, utan afseende å dess innebåll, skulle visserligen, i denna materiella mening, det sålunda erhållna papperet ensamt tillhöra dess emattagare. Då fråga åter uppstår om hvem bref angd, iv denna materiella mening icke tillräcklig; man finner då nödvändigheten alt antaga en mindre hopklämd, i hvilken ingår bes greppet om de tankar som på papperet meddelas, de ämnen som på papperet afhandlas, och det vr naturligtvis i denna inr tellectuella mening som ordet bref i Tryckfrihetsförordningen förekommer, ty det är innehållet, icke papperet, som kan blifva föremål för offentliggörande — De yttrade fankarne åter , de afhandlade ämnena kuvna långt ifrån icke betraktas såsom brefemottagarens uteslutande egendom, eller uteslutande angå honom; ty de tillhöra och angå honom endast gemensamt med primitiva ägaren, författaren, och böra icke kunna af emottagaren, utan den andras vetskap och medgifvande, beröfvas deras egentliga egenskap af ett antörtrodt guds, och göras till ev allmänhets till! Örigs het. Geuom brefvexling uppkomma ett slaes moraliskt bolar, erundadt på förtro