TT TT RAR RS T dasändt). Till Redaktören af Aftonbladet. (Forts. från N:o 163). Huruvida kronan vunne mera dervuti, att lenina mig en penningebelöning, i fall jag som sagdt är, förtjent någon sådan, åtminstone tili samma belopp: som det Öfverdirektören Schwartz erhållit för sina kolugnar, hvilkas hufvudsakliga nytta är, alt för bruken bespara skog, NB endast på de få ställen transportkostnaden af kolveden icke uppäter besparingen, och hvilken nytta de: trampfartyg jig vill åstadkomma, icke blott för bruken utan äfven för städerna, till ännu högre belopp visserligen en gång kunna befrämja, utom allt annat gagn af min enkla iorättving, eller att gifva mig den gawla galeren, icke till en osäker experimentering på kronans bekostnad, utan till en säker verkställighet i stort på min bekostnad, af hvad jag både i smått och i större skala, med uppoffring af tid och penningar till vida högre belopp än värdet af galeren, i många år experimenterat; torde vara svårt att för någon kunna Inse. Att gifva mig ingendera delen, men likväl begagna sig al min inrättning för intet, under min privilegi-tid, och låta mig, som trott på helgden af mitt köpta patent, och derföre vågat allt hvad jag kunnat , komma i samma belägenhet som Lampuppfinvaren i Paris, detta öde tyckes man unna mig, då man genom en oupphörlig missledning af allmänna opinion och en onödig kurtis för densamma, vill hänskjuta saken till en aflägsen framtid. Att bevärdiga sådane Stockholmsboars opinion, hvilka pretendera en lika stor hastighet genom kraften af några få man, som genom kraften af en 20 a 30 hästars ångmaschin, och sådana. korttänkta passagerares, på ångfartygen, åtlöje, hvilka strukit förbi Gefion, samt andre spefoglars, belackares? och strandgrinares sanningslösa berättelser med någon uppmärksambet, är så mycket mer orätt, som passagerarne på Gefion många gånger haft tillfälle till större åtlöje åt ängfartygen, då desse jättar, sprutat eld och sot på sina passagerare, eller stått i ljusan låga, förmodeligen för att misssommarstiden gifva fyrverkeri, eller att på en kulen höstdag värma passagerarne, eftersom allt bör örklaras Ull fördel för de Admirable jättarne, eller då de, genom för mycken ansträngning brutit sig i lederna, eller afför mycken Geist spruckit, och sedan legat der och pustat, så att det hörts lång väg, eller då de sött på grund eller stött på hvarandra, så näsorna blifvit bräckte och Jättarne måst föras till Lazarettet; — då Gelion, som aldrig varit så der oartig, i sin tur strukit förbi dem, utan att någon afidess passagerare, jag hör eoöra dem den