Aftonbladet – 16 juli 1831, sida 2

Vi måste här kalla våra Läsares hågkomst ett år tillbaka, till de märkvärdiga dagar, då nyheterna om den i silt slag enda Julirevolutionen anlände till oss. Vi äro öfvertygade, att ingen Svensk medborgare fanns, med kärlek till en lagbunden frihet, bvars hjerta icke slog starkare än vanligt vid läsningen af berättelserna om de utmärkta drag af hjeltemod, oegennytta och uppolfring, som då utmärkte Pariss befolkning, och huru man i lika mån harmades öfver den menediske Carl X:s känslolösa handlingssätt mot sina undersåtare. Den rörelse vi då alla kände, härledde denv sig måhända från något personligt hat till en furste, hvars individualitet var oss alldeles främmande, och af tillgifvenhet för en befolkning, bestående af alltför olikartade elementer, för att kunna i och för sig sielf vara föremål för någon viss känsla? Eller härrörde den ifrån den förhoppning att man tyckte sig se gryningen af den dag, då tanKetriheten i Europa icke mera skulle fjettras af de band, som Congresserne och den Hel. Alliansen pålagt den, och deraf att man gladde sig att det mäktiga Förbundets medlemmar hade erhållit en allvarsam men nyttig varning, att å ecpa sidab icke lättsinnigt öfverändakasta de samhälls-inrättpingar nationerne lärt sig känna och värdera, och å den andra icke envist tillsluta sitt öra för nyttiga förenklingar, förbättringar och en inre sparsamhet i hushållningen, nödvändig att återföra samhällena från det spända tillstånd, hvari de så länge befunnit sig. Sådan var otvifvelaktigt det Franska folkets anda: sådan Hr Casimir PåEviers sjelf, när han deltog i den första nya organisationen af Frankrike, på stadshuset i Paris. Vid Ludvig Filips anträde till regeringen, var också, hvad Frankrike angår, icke fråga om annat, än att Konungamakten skulle omgifvas med republikanska institutioner, och vi minnas ännu, huru allmävt han af alla, äfven af Nya Argus prisades, icke blott för det att han var hederlig karl, utan äfven för det han i sitt yttre sätt att vara, antog en enkelhet, hvilken lika mycket intog hvar och en som fordom beundrat de Gamle Romarnes enkla seder, som det bragte de personer till. förtviflan, för hvilka bofluften är ett lika nödvändigt element, sum vattnet för fiskarna. Härpå hade vi talrika prof i den begärlighet, hvarmed man vtppslakade berättelserna om Konungens nedlåtande um gänge, hans borgerliga kläd. el och frånvaron af alla bof-embeten, och ingen postanlände den tiden från Paris, som icke var uppfylld med berättelser om den lilliga en thusiasm, hvarmed huv öfverallt hyllades. Korrt deref ter inträffade uppresningen i Belgien, Ehvad beskyllning för våldsamheter och öfverdrift man än må giva denna statshvälfning, hvilken alla byrda skriftställare sökte afmåla I så svartf färo somm mör