Aftonbladet – 15 juli 1831, sida 3

nerlig som den i sig sjelf vore öfverflödig, cnär, genom elt serskildt stadgande i tryckfrihets-lagen allt bungörande i tryck af hvad som rörer å lärde varande underhandlingar med frammande makter, är förbudet vid det stränga ansvaret af landsflykt spö eller fä igelse, efter omständigheterna. Det återstår således endast att i allmaånhet pröfva, hval som möjligen kan föranleda missnöje hos främmande makter, och denna pröfning blir öfverlemnad åt ett Collegium. Största skadan häraf anse vi utan tvifvel återfalla på Regeringen sjelf. Hvarje handling mom den iarikes förvaltningen, hvarigenom man sätter utlänningen i tillfälle att blanda sig i våra inve ärender; måste vid de flesta tillfällen blifva mest oläglig för Regeringen sjelf, och hvarje sådan handling kan betraktas såsom en oförsigtighet, hvilken till det minsta sagdt icke lemnar något nationelt anseende hos utländska makter, Det blir då icke längre så underbart, om mani de utländska bladen stuandom får se Sverige i afseende på politisk vigt sättas 1 bredd med de små Tyska staterna af 3 elier 4 ordningen, hvarpå man kan anföra talrika exempel. En servskild oformlighet är, att den anmärkta föreskriften öppnat en ny bana för hemlighetsmakeriet, nemligen att ärender kunna förekomma i Embetsverken, ulan att tnotagas eller ens omnämnas i Protocollet. Detta är i den Svenska förvaltningen en så ovanlig händelse, att den ensam vid en kommande Riksdag i hög grad synes förtjena en granskande och allvarlig uppmärksamhet,