Aftonbladet – 13 juli 1831, sida 3

3 francs. Hvad var att göra? Huru skulle de klockan ett på morgonen komma ur denna förlägenhet; Det ansågo slutligen för bäst att underrätta värden huru saken förhöll sig. Han tycktes taga saken på den glada sidan och frågade muntert efter namnet på de herrar som hade gjort honom den hedern att supera i hans hus. Jag är sekreterare hos Konungen af Westphalen — och jag är Hans Majestäts bibliothekarie. — Förträffligt! utropade restauratören, som nu ansåg sina kunder för bedragare och den der gunstig herrn der borta, säkert är han Konungen af Westphalen sjelf. — Precist, sade Jerome, jag är Konungen af Westphalen?. Mine herrar, ni äro roade af att skämta, men vi skole väl se om icke polisen kan hämma er glädje. — För Guds skull, utropade Jerome, som begynte att frukta följderna af denna affär, gör icke något buller; efter ni misstror oss, så se här min klocka, hvilken är värd tio gånger så mycket som hela er fordran:?? han gaf värden sin utomordentligt dyrbara klocka, som han hade fått till present af Napoleon, och bakpå hvilken Kejsarens namncehiffer var infattadt i briljanter. Vännerna lemnade nu huset, och gingo hem. Då värden betraktade klockan, trodde han att den blifvit stulen, och bar den till en polis-kommissarie; sedan denne sednare undersökt den Kejserliga namncehiffern, begaf han sig till prefecten, prefecten till ministern, och mi nistern till Kejsaren, hvilken då befann sig 1 S:t Cloud. Resultatet af denna aftär blef att dagen derpå en befallning var intagen 1 Monitören, hvaruti Konungen af Westphalen ålades att ofördröjligen begifva sig till sitt rike, och förbjöds att på något sätt, innan ankomsten till sin hufvudstad, använda sin konungsliga makt och myndighet.