Aftonbladet – 7 juli 1831, sida 1

OM SÖDERSLUSS. I sednare tider, då så mycket blifvit gjordt för communicationsanstalterna i Riket, då oerhörde summor offras för canalgräfningar och strömrensning i landsorterna, är det verkligen förundransvärdt, huru bekymmerslös man är om denna angelägenhet inom sjelfva hufvudstaden, så vidt den rörer sjöfarten... Anledningen till denna reflexion hemta vi från de mångfaldiga svårigheter och dröjsmål, hvilka äro förenade med passagen genom slussarna härstädes. Vi vilja icke omnämna den obehagliga omständigheten att slussgrafven är vida smalare här än i Söder-Telje , hvilket stundom nödgat mindre väl underrättade Skeppare, som för vighetens skull passerat Telje canal, att,: för att komma ut på strömmen, vända om på Riddarfjärden, och återgå hela den yttre vägen till Landsort. Denna svårighet fordrar tillgångar att afhjelpa, och bristen derpå kan för ögonblicket vara en ursägt mot arbetets företagande. Men hvad som svårligen lärer kunna ursägtas är den långsamhet och oordning som råder vid sjelfva trafiken. Vid alla andra genomfarter brukar man låta sig angeläget vara, att aldrig uppehålla passagen hvarken natt eller dag g. Här öppnas aldrig slussarne nattetid, och hvarföre? — Jö, förmodligen emedan slussdrängarne äro tagne bland brandvakter, hvilka då måste vara ute och ropal! Vi känna cj om denna befattning tillhör dem såsom något privilegium, men då de äro i tjenst om nälterna, hvem kan då undra på om de sofva om dagen. i Dubbelt angeläget vore en utsträckt tid för slussöppningen, derföre att man då kunde i någon mån undvika den trängsel och skamfilning af fartygen mot hvarannan som