Kaltivoskop, Några välmenta påminnelser vid den Kgl. Svenska Minecrvas anförande i Byströmska expositionsmålet , af Aftonbladits Konstförvandt. (Forts. fe. gårdagsbladot). För att ytterligare söka göra Minerva begripligt hvart hennes pusslustiga konstheorier föra, vill jag begagna mig-af hennes egna vapen. Hon uppger sjelf bland sina myther (som man vet efter hennes tanka, det enda konstnären bar att hålla sig till) en föreställning af Frälsaren, under bilden af Orpheus, och en af Elias, såsom Apollo. Det är alldeles icke otänkbart att dessa föreställningar kunde hafva någorstädes vunnit en trad litionell helgd, att en mängd utmärkta konstnärer, för att lämpa sig efter folkets vanor och fordringar af konsten, reproducerat denna myth vid mångfaldiga tillfällen. Men om någon af våra utmärktare artister, som frånnågon Landseller Stadsförsamling erhöll uppdrag måla eller sculptera en Frälsare, en Elias, skickade dem en Apollo på en vagn dragen af fem hästar, dessa måtte nu vara aldrig så präktiga — hvad skulle väl verliden, hvad skulle sjelfva Minerva säga om denne konstoär, elJer ännu mer, om en publicist, som med myndig ton härvid förklarade att konstnären haft rätt och fullgjort allt hvad som ålåg eller cngick honom, samt styrkte detta med utdrag ur alla de utländska Musgicatalogaer, han i hast kunde öfverkomma? Vi komma nu till det sätt hvarpå Minerva sökt besvara mina. anmärkningar vid detaillerne af Herr Byströmws grupp. Det torde ej vara ur vägen att här fästa läsa