Aftonbladet – 2 juli 1831, sida 2

I och förminska de förhoppningar nationen på honom äger, eller genom antagande af en annan minister såra grannlagenheten emot sin Konung, Svenske Medborgaren har rätt häruti, så vidt man tänker sig det constitutionella systemet in abstracto. Man förestaller sig då Rådgifvare, som äga bestämda grundsatser, hvilkas verkliggörande inom Styrelsen och hushållningen med detallmänna, såväl de sjelfve som alla andre förutsätta såsom vilkor försplatsernas bibehållande. Då först kunna ock deras rådslag verka till det mål som 1809 års Constitutions-tUtskott uttryckte med dessa ord; att äfven i den olyckliga händelsen att ett oblidt öde skulle uppsätta på Sveriges thron en egenmäktig Konung, den förenade kraften af hans Rådgifvares föreställningar dock skulle tidigt bryta hans våldsamma lynne. Denna skildring, ehuru affattad i något starka och concreta uttryck, hvilka icke hittills hos oss haft tillämpning, antyder likväl med desto större klarhet sjelfva den constitutionella syftningen af en verklig ministörs tillvaro äfven i Sverige. Om deremot Rådgifvarne äro som hvita plåstret, det vill säga, om de anse sig kunna säga ja till allt som de icke finna alltför rasande, och då: åtnöja sig med en reservation till Protocollet, men icke gemensamt stå eller falla för ett visst förvaltnings-system, så förlorar Medborgarens anmärkning till en del sin giltighet. Allt beror då på Regentens person och man kan vara öfvertygad, att om han sjelf, vill följa det allmänna tänkesättets röst i sina beslut, så skola Rådgifvarne icke uppoffra sina platser, blott för att få stadna qvar i de fördomar, som hos dem sjelfve från en längre tid kunna vara inrotade. Svårare skulle det vara för en thronföljare i sådan belägenhet, att, under det provisoriska skötandet af Riks-Styrelsen , sjelf afvika ifrån det gamla systemet i de delar hvyari han kunde tänka olika med Konungen. Vi tro dock att detta förhållande i allt fall skulle tillväckligt senteras af allmänheten , för att ej under en kortare tid af några veckor förminska den förboppning nationen tror sig äga för framtiden. Men skulle den provisoriska Styrelsen fortvara någon längre tid, då bekänna vi att vi helt och hållet instämma uti Medborgarens reflexioner. Diebitsch i Turkiet och Dichitsch i Polen.